Sida 355
NORDEN
Vid en fest i Studentersamfundet i Kristiania den 7 februari höll den berömde norske språk- och historieforskaren professor SOPHUS BUGGE ett tal, som väckt en ofantlig uppmärksamhet öfver hela Norden — en maning till enighet mellan Nordens folk. Det synes vara en plikt för hvar och en att i sin mån bidraga till att de orden blifva burna så vidt kring i landet som möjligt — och HVAR 8 DAG, som ju därvid kan vara till gagn, gör sålunda endast en plikt, när den här återgifver de varma, lifgifvande, tankeväckande orden.
Teckningarne äro för HVAR 8 DAG utförda af artisten LENNART NYBLOM.
»Jag har, som I veten, med stor förkärlek studerat Nordens språk och forntidshistoria Jag vill här i största korthet omtala, hvad jag tror mig ha lärt för nutiden af denna språkens och folkens historia.
Nordiskt språk känna vi tidigast från fjärde århundradet af vår tidräkning. Vi läsa dess ordformer på minnesmärken, som bevarats från dessa fjärran tider. Af dessa minnesmärken att döma var språket då för tiden i hela Norden från Slesvig i söder till Tröndelagen i norr, från Östsverige till Norges yttersta fjordbygder i väster ett och detsamma. Mellan de dialekter, som nu talas i Telemarken ofvan- och nedanför en backe i Flatdal, finnas flera och större olikheter, än de vi kunna spåra i de vidast skilda nordiska inskrifter från det äldsta runspråkets tid.
Men detta är en tid, hvaröfver historiens ljus ännu icke faller. Lifslefvande och i full verksamhet se vi nordborna först under vikingatiden, då de hvar och en med sin prägel och hvar och en åt sitt håll svärmade ut till främmande länder. Och hvilken kraft utveckla de icke här inför våra undrande blickar!
Under vikingatiden blifva norrmännen herrar på Irland, öfver stora områden af Skottland och England. Efter att hafva funnit väg till Island och Grönland upptäcka de Nordamerika och söka vinna fast fot därstädes. Lagbunden ordning och rättslig fasthet medföra de öfverallt. Fredlig handel och sjöfart uppblomstra, där krigarne gått fram. Borgaren finner värn under de murar, dessa uppfört. Skalder följa deras höfdingar och kväda i djupa, kraftfulla ord om gamla tiders stordåd. Lätt mottagliga lyssna dessa vikingar till utländsk diktning och röna intryck af främmande konst. Men allt detta utländska omskapa de med kraft, ursprunglighet och rik fantasi.
På Irland och i England mötas norrmän och danskar. Än äro de inbegripna i blodig strid som argsinta hundar, än följas de åt som kamrater till gemensam vinning.
Danskarne bli Englands herrar. Antingen danskarne eller norrmännen eller båda i förening eröfra Normandie, och dessa nordmäns ättlingar vinna för all framtid Englands krona.
Tidigast i Norden har sannolikt en ordnad stat bildats i mellersta Sverige. Vid Östersjöns inhaf har sjöfarten tidigast uppblomstrat. Gotland har från urgammal tid varit Nordens viktigaste kulturcentrum ; därifrån drogo sjöfarande tidigt vida kring åt väster och åt öster. Svenskarne drogo dock mest i österled. Från Mälarens stränder kommo de män, som stiftade ryska riket och gåfvo ryssame namn. Dessa svenskar färdades dagligdags på Sydrysslands stora älfvar. De uppträdde med myndighet i Konstantinopel och i Aténs hamn.
Om Sveriges ärofulla historia i nyare tiden, om Gustaf Adolf och Karl XII behöfver jag icke här erinra.
Nu äro vingarne stäckta på alla dessa vilda foglar. Först häjdade Norges örn sin flykt. Nu äro alla dessa främmande länder, som de nordiska folken i forna tider vunno, för alltid förlorade. Nu hafva de landområden, som de nordiska folken från urminnes tider besuttit som sina egna, för dem alla blifvit knappare och trängre.
Jag har låtit Eder se bilder från Nordens forntid. Låtom oss då också i en åskådlig bild betrakta maktförhållandet förr och nu, sådant det gestaltar sig för Nordens folk.
För något öfver tusen år sedan måste Alfred, den engelske konung, som kanske varit Englands störste konung, flykta från ort till ort för danska och norska vikingar, gömma sig för dem i myr och skog i sitt eget land.
Och nu! Hvilken makt har Danmark och Norge nu, då den engelske kolonialministern står som segerherre på Sydafrikas valplats; då den storbritanniske imperatoms representant i Österns underland på elefantens rygg rider till Delhis guldsal, där allsköns furstar öfver tusental och åter tusental af ett af Nordens äldsta kulturfolk hylla den fjärran härskarn.
Och blicka vi mot öster — hvilken är svenskarnes makt nu i jämförelse med ryssarnes,
