Sida 843

EN AUGUST I NATT.

ett »jag är så trött, fröken, kanske ni tillåter ?» tar jag plats vid hermes sida.

Hon spritter häftigt till, reser sig till hälften och böjer stumt på hufvudet, så fortsätter hon att stirra ned i djupet. Jag sitter endast och undrar öfver, hvar jag sett detta ansikte förr och hvem hon kan vara.

»Louise Hallmén», ropar jag plötsligt ifrigt, och lägger handen hastigt på hennes arm.

Hon ser nu upp förvånad, men ändå med en skymt af intresse i den blick, som möter mina frågande ögon, säger hon lågt:

»Det är min mor, ja, jag är Berta Hallmén.

»Och jag är Frida Ljung, kanske har er mor talat med er om mig någon gång, jag är en gammal ungdomsvän till henne.»

»Ah, Frida Ljung», utropar hon lifligt, och ett litet leende glider öfver det bleka ansiktet. Jag såg på henne, att våra glada ungdomsminnen inte voro hemligheter för henne och jag gladdes öfver att mina upptåg kunnat locka fram detta lilla leende, som klädde henne så väl. Vi talade länge med

hvarandra, hennes far hade dött under hennes bortvaro och nu kom hon hem för att..bevisa honom den sista tjänsten. Jag satt och gaf akt på det orörliga, allvarsamma ansiktet, fastän hon talade rördes knappast en muskel, minspelet var alldeles stumt.

Det var Louise Hallmén och dock icke hon.

Jag tänkte med vemod på den skälmska blicken som vid de 20 åren glimmade i Louises ögonvrår, leendet som likt en spegelblänk insjö en sommardag låg i kindens och hakans gropar.

Hvar hade leendet tagit vägen här, hade det aldrig haft sin plats i dessa stora blå ögon eller var det något som så helt blåst bort det?

»Lilla barn», säger jag vänligt, mitt medlidande hotade att öfverväldiga mig. »Ni har haft sorger, förtro er åt en gammal vän.»

»Tack», säger hon enkelt och ser på mig med en förtroendefull blick, »det är ej mycket att tala om, men det känns ändå så tungt att bära det ensam..

NÅGRA IDROTTSBILDER: Den öfversta bilden är tag-en vid de stora täflingarne i Stockholm den 13 sept. just då starten till 400 meters löpningen sker. Den duktige tyske löparen Werkmiiller är den mtd vapnet å tröjan. Förste pristagaren Elliot (idrottsför. !>withiod) är ytterst t. h. å bilden. A häcWöpniagin därunder återfinnes belgiern Hautekcet (I:sta pris) innerst å bilden. Den tredje bilden togs vid velocipedtäflingarne i Göteborg tteB.j2 sept. och visar italienaren Calevaro (på cykeln, 3:dje

pris) och dansken Axel Haits'en (l:sta pris).

Skannad sida 843