Sida 808
HARALD HJÄRNE.
Åter har Svenska akademien beredt världen en öfverraskning, men denna gång af högst angenämt slag! Sedan grefve von Rosen på ett värdigt och manligt sätt dragit sig tillbaka från den honom erbjudna platsen efter grefve Snoilsky i akademien, har denna i stället tilldelats den genialiske historiske forskaren och utmärkte skriftställaren, processor HARALD HJÄRNE i Uppsala.
Litet hvar, utom de som makten hafva, hade ju helst önskat se den lediga stolen intagas af »en med Snoilsky möjligast jämnbördig ska'd», men denne skald — ty som man väl vet, finnes han — har nu en gång för alla gjort sig omöjlig i akademi-sternas ögon. Det blef alltså en annan Carl XII:s-skildrare, som korades till efterträdare åt de svenska bildernas författare — en historiker, men en sådan af säreget slag, en historiker, som jämn-sides med sin djupa lärdom har en så originell blick och så mycken fantas;, att ban i viss mån måste räknas som skald. Och dessutom är denne ovanlige vetenskapsman en stor språkkonstnär, antingen det gäller det skrifna eller talande ordet. Ingen människa tviflar på, att Harald Hjärne kommer att hålla ett lysande tal öfver sin företrädare i akademien I
HVAR 8 DAG har redan år 1900, i sitt nummer för den 29 juli, gifvit en utförlig biografi öfver professor Hjärne. »En akademisk vikinga g esta't» blef han där kallad. »Den dristiga liugen, för hvilken fejden med hvem det vara må ter sig som en lifvande lek, har han tagit i arf, och den obändiga lusten att med sitt drakskepp plöja upp böljor.» Och det sades vidare om honom: »Ingen svensk universitetslärare bär upp sin akademiska värdighet med en sa imponerande öfverlägsenhet som han, ej med låter blott, utan med personligt innehåll, personlig gärning. Den historiska undervisningen vid Uppsala universitet har under hans ledning fått en läggning, som gör densamma till en helt annan vetenskap, än den gemenligen uppenbarar sig som. Professor Hjärnes historiska undervisning ger i breda drag öfversikten af de historiska krafternas spel. Detaljerna, som hos andra bli allt, få af honom sin rätta plats som kuggar i de hjul, hvilkas axlar han aldrig glömmer att utpeka!»
Detta är i korthet granddraget i prolesor Hjärnes vetenskapliga gärning. Hans blick omfattar alltid vida rymder, han ser alltid stort, skildrar stort, dömer stort. Icke sällan kommer det något paradoxalt öfver hans framställning, kanske därför att den utgör en sammanfattning af så mycket. Professor Hjärne genomlöper så lätt de historiska tids-åldrarne, framlägger med sin kolossala beläsenhet så lätt essencer ur så mycket, att det för ett vanligt förstånd stundom är svårt att följa med honom. Detta paradoxala drag har särski.dt kommit iill synes i de tidningsuppsatser rörande dagens stora frågor, som han på de senare åren offentliggjort, och hvilka med sina icke säban öfverraskande meningar utgjort något af de mest intressanta den svenska prässen haft att bjuda på. Ty en verkligt stor ande har där gifvit sig luft och, så att säga, blåst hvardagsdammet från de polifska förhållandena. Originell är professor Hjärne alltid, och man kan vara öfvertygad om, att han i Svenska akademien kommer, liksom annorstädes, att gå sin egen väg. De synpunkter, han där kommer att framställa, skola nog icke sammanfalla med hvad sOm hittills därstädes fått gälla som lag. Svenska
akademien har med Harald Hjärne icke blott fått en genialisk ledamot, utan också en energi och en vilja.
*
Född på Klastorp i Skaraborgs län den 2 maj 1848, blef Harald Gabriel Hjärne 1865 student i Uppsala, 1871 fil. kand. och promoverades 1872 till fil. d: r med första hedersrummet. Samma år kallades han till docent i historia. Han företog under det därpå föijande årtiondet vetenskapliga resor till olika land, förestod 1882—85 e. o. professuren i historia vid Uppsala universitet, utnämndes 1885 till e. o. professor i ämnet och 1889, efter Hammarstrand, till professor. Han har i sitt ämne utvecklat ett mångsidigt författareskap och särskildt sysselsatt sig med ryska, svensk-ryska och svenskpolska förhållanden. Numera ti.lhör H., som bekant, riksdagens Andra kammare. De så kallade sommarkurserna ha alltid i honom haft en nitisk befrämjare. 1
Professor H. har, ehuru för närvarande ytterst upptagen, velat lå*a fotografera sig af HVAR 8 DAGS till Uppsala speciellt härför sända fotograf, så att vi kunna visa ett nytt porträtt af honom, något som icke på många år varit synligt.
AMERIKAPOKALEN,
det omstridda och nu åter af Amerika i täflan med England vunna vandringspriset.
— 790 —
