Sida 281
FRAN FOTOGRAFIENS VÄRLD.
något nytt, epokgörande, af a. josason.
Kliché: Kern, A.-B, Bengt Silfversparre, Sthlm— Gbg.
FRAMTIDENS FOTOGRAFI: Prof.^Ostwald och hans assistent, d:r Gross.
Tvänne vetenskapsmän, direktören för kemiskfysikaliska institutionen vid universitetet i Leipzig, professor Oswald och hans förste assistent, d:r Gross, låta i dessa dagar tala om sig med anledning af en upptäckt, de gjort på det fotografiska området, och hvilken synes ägnad att medföra stora omhvälfningar vid fotografiens utöfvande.
Man skall hädanefter, om uppfinningen håller hvad den lofvar, kunna fotografera äfven vid mulnaste väder — och sådant bruka vi fotografer vid denna årsperiod ha mer än nog af — samt fullfölja processen utan spår af ljuskälla.
Metodens fördelar skulle då vara, att glasnegativ och ljuskänsligt kopieringspapper ej mera skulle erfordras och materialierna således ställa sig betydligt billigare. Af än större betydelse skulle vara den snabbhet, hvarmed arbetet kunde färdigställas, sedan man lyckats emancipera sig ifrån de nyckfulla och oberäkneliga villkor, hvaraf det nu är beroende. Detta och mer till ställes i utsikt, men jag må villigt tillstå, att jag af de beskrifningar, som jag hittills rörande den nya metoden sett i tryck, ej anser mig kunna bedöma, i hvad mån metoden håller, hvad i reklamform lofvas, ty dels är »tryckpapperet långmodig>, dels är det mycket, som i teori tager sig bra ut, men som öfverfördt i praxis ter sig i en helt annan dager, för att nu tala i fotograf-stil.
Vi äro emellertid skyldiga läsaren, att gå det, hvarom frågan är, något närmare in på lifvet, och då är att nämna följande som rörande det nya förfaringssättet offentliggjorts:
Fotograferingen sker på hittills brukligt sätt, men i stället för den ljuskänsliga glasplåten användes en kartong som ljuskänsliggjorts. Ty för det fortsatta förloppet af processen kräfves ej att negativet bedömes i »genomsikt», utan i »påsikt». (Vår svenska terminologi saknar goda motsvarande uttryck för det tyska »Aufsichl» och »Durchsicht»). Således efter konturerna af bilden. Dessa konturer visa sig äfven vid underexponering och då så godt som inga detaljer kunna spåras i genoin-sikt. Härmed skulle i ett slag vara bräkt ur världen så väl det stora inflytande, som belysningen utöfvar på s'u'resultatet som ock risken att få ne-
gativet sönderslaget. Har man på öfligt sätt framkallat, fixerat och torkat kartongplåten — enär fram-kallningen, som sagdt, endast sker i »påsikt», går den raskt för sig — så kan man skrida till kopierandet. Nu kommer det egendomligaste: man kan kopiera på hvilket underlag, man behagar, skrifpapper. kartong, trä — på en hvar glatt yta, utan att på förhand ha vidtagit någon förpreparering af den-samma(?). Det är tillfyllest, att man behandlar den med en gelatinlösning. Kartongplattan öfvergjutes med ether, som ju så godt som i ett nu afdunstar, och nu inlägges det med gelatin preparerade ämnet yta mot yta i en kopieringsram. Detta kan utföras i fullt solsken eller i mörkt rum. Kontaktet får verka cirka 10 sekunder och under denna tid öfverföres bilden å gelatinhinnan. Det, som åstadkommer denna effekt, är den märkvärdiga process, som fått namn af »kata-lysis», hvarmed förstås upplösning eller sönderdelning af en kropp genom inverkan af något annat medel, hvilket därvid icke själft undergår någon förändring, t. ex. verkan af jäst på en degmassa, verkan af löpe eller tätört (pinguicula vulgaris) på en kvantitet mjölk o. s. v. Nu följer framkallningsprocessen. När man uttagit — säga vi — pappersbladet ur kopieringsramen synes det vara oförändradt. Det lägges omkring 10 sekunder i en järnlösning — ännu synes ingen bild. Därefter kommer bladet i en galluslösning och ögonblickligen framträder bilden klar och skarp. Men icke blott detta.. Genom tillsättandet af färgämnen kan man åt bilden förläna hvilken ton man önskar, något som hittils ej på lika enkelt sätt varit möjligt.
Så ungefär beskrifves processen, men att i denna beskrifning förefinnas stora luckor (såsom exempelvis att sammansättningen af den lösning, hvarmed plåten öfvergjutes, hemlighålles), är ganska antagligt. Hur denna högst märkvärdiga process i realiteten ställer sig, vill jag ej åtaga mig att bedöma, mon utan tvifvel är det något uti den, och klokast är att tillsvidare gentemot densamma intaga en afvak-tande hållning. Hvilka högst förvånansvärda resultat ha ej medelst Röntgenstrålarne uppnåtts, och hur otroligt förekom ej det, som till en början rörande detta fenomen utdunstade? Att hrr Oswald och Gross ännu komma att bringa oss åtskilliga öfverraskningar, lider intet tvifvel!
ttter fotografi
