Sida 776
HUGO HILDEBRAND HILDEBRANDSSON.
»Hvilket väder blir det i morgon?» frågar man icke sällan af pur nyfikenhet, men ofta dikteras denna fråga äfven af allvarliga intressen, icke minst nu på sommaren, då bärgningen af skörden pågår. Vår tids vetenskap kan också i viss mån gifva svar på frågan, och de dagliga »väderleksspådomar», som utsändas från Meteorologiska centralanstalten i Stockholm, äro ju väl bekanta öfverallt i Sveriges land och ha utan tvifvel ett icke ringa värde.
En grundläggare af den meteorologiska verksamheten i Sverige har HUGO HILDEBRAND HILDEBRANDSSON varit, och då den välförtjänte vetenskapsmannen i dagarne fyllt 65 år, begagna vi detta tillfälle återgifva ett porträtt jämte en kortfattad biografi.
* * *
Född i Stockholm den 19 augusti 1838 tillhör H. samma släkt som riksantikvarien Hildebrand; ban är nämligen kusin med denne, i det ■ att hans fader, kaptenen och musikskriftställaren Hildebrand Hildebrandsson, var bror till riksantikvarien Hildebrands far, Bror Emil Hildebrand, äfven han riksantikvarie.
Student i Uppsala 1858 var H. 1865—69 amanuens vid Fysiska kabinettet. Han promoverades 1866 till fil. d: r och blef samma år docent i fysik. 1868 —77 höll H. föreläsningar i fysik vid Ultuna landtbruksinstitut, blef 1874 e. o. adjunkt i meteorologi och blef chef för observatoriets meteorologiska afdelning och 1878 utan ansökan e. o. professor ocli föreståndare för meteorologiska instituüonen.
Den man, som började ordnandet af den meteorologiska verksamheten vid Uppsala observatorium, var väl nu mera aflidne professor Robert Rubenson, och vid hans sida stod H. År 1869 företog den sistnämnde som Helmfeldtsk stipendiat en resa till Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike, England och Norge för att i dessa land studera organisationen af den meteorologiska verksamheten, och den reseberättelse, han följande år afgaf, lades till grund för upprättande af det meteorologiska institutet i Köpenhamn, och den meteorologiska centralanstalten i Stockholm inrättades 1872 i hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta förslag.
I Frankrike hade sedan 1864 och i Norge sedan 1867 åskvädren studerats på ett stort antal stationer. I januari 1871 organiserade H. tillsammans med observatoriets prefekt, professor G. Svanberg, genom hushållningssällskapema i Sverige ett nät af flera hundra stationer för iakttagelser icke blott af åskvädren, utan också af isförhållandena och frostnätterna, hvartill 1873 lades de fenologiska iakttagelserna af växt- och djurvärlden. Iakttagelserna infördes på kringsända formulärblanketter, hvilka på bestämda tider ifyllda inskickades till Uppsala, där på grund häraf en mängd afhandlingar, författade af H. själf eller enligt hans anvisningar af andra personer, utgifvits. Separataftryck af dessa afhandlingar ha utdelats till observatörerna samt bidragit till kännedomen om den meteorologiska forskningen bland allmänheten. I elfva år upprätthölls detta observationssystem af H., tills arbetet 1882 öfver-togs af meteorologiska centralanstalten i Stockholm.
År 1873 ordnade H. ytterligare ett observationssystem för undersökningar af de öfre luftströmmarnes rörelser, hvilka bestämmas genom iakttagelser af de så kallade fjädermolnens gång. Resultaten, som voro af vikt för studiet af stormarnes natur, offentliggjordes i en på franska skrifven afhandling, och följden häraf var, att redan samma år stationer för dylika iakttagelser upprättades i nästan alla europeiska land, hvilka stationer insände sina rapporter till Uppsala. På grundval af detta stora material
utgafs 1877 med statsbidrag »Atlas des mouvements " supérieure de 1'atmosphère».
År 1886 uppgjorde H. i Uppsala tillsammans med v. presidenten i Royal Meteorological Society i London, the honorable Ralph Abercromby ett förslag till ny klassifikation af molnformerna, hvilken på den meteorologiska konferensen i München 1891 antogs såsom internationell. H. valdes där samtidigt till ordförande i den internationella molnkommissionen, som skulle förbereda de på hans förslag beslutade samtidiga molnobserva'.ionerna öfver hela jorden samt utgifva en normalatias öfver molnformerna. Och denna atlas, »Atlas international des nuages», utgaf H. 1896 jämte A. Riggenbach-Burckhardt och L. Teis-serenc de Bort.
Det knappa utrymmet i vår tidskrift hindrar oss från att uppräkna de verk > och afhandlingar, hvari H. ytterligare nedlagt sina rön. Af de utmärkelser, som kommit honom till del, inskränka vi oss till att nämna, att han sedan 1880 är hedersledamot af K. Meteorologiska sällskapet i London. Det bör kanske för öfrigt, i dessa de kuggade abiturienternas upprorsdagar, omtalas, att H. allt sedan 1885 varit censor i mc genhetsexamen och en särdeles samvetsgrann sådan.
Professor H. representerar en vetenskap, som förvisso ännu icke sagt sitt sista ord. Tvärt om! Dess utöfvare äro de förste att erkänna, att meteorologien ännu befinner sig i ett tidigt stadium, men det hindrar icke, att vi äro tack skyldiga pioniererna på området.
J. G. RICHERT.
Kliché: Bengt Silfversparre.
Till PROFESSOR I VATTENRYGGNADSKÖNST vid Tekniska Högskolan är utnämnd den framstående fackmannen, civilingeniören J. G. Richert, och hänvisa vi till HVAR 8 DAGS häfte N:o 22 af innevarande årgång, där en utförligare biografi återfinnes.
- 758 -
