Sida 132
PRINS GUSTAF ADOLF.
Den 11 innevarande nov. fyllde H. K. H. hertigen af Skåne 20 år. Närmast med anledning häraf återgifva vi det senast af den unge prinsen tagna porträttet, hvarpå han synes iförd sin uniform som underlöjtnant i Svea lifgarde. Prinsen, som inträdde i krigstjänst den 6 juni 1891, utnämndes nämligen den 21 januari i år till underlöjtnant i nyss nämnda regemente samt till samma grad i Kronprinsens husarregemente.
Prins GUSTAF ADOLF har, liksom alla medlemmar af vår nu varande svenska konungafamilj, erhållit en omsorgsfull och djupgående uppfostran, hvari det bokliga spelat en stor roll, såsom det höfves
för en furste och tronföljare. Han vistas nu som bekant i Uppsala i och för studier. Prins Gustaf Adolf tager äfven del i studentlifvet och har för visso genom sitt enkla och naturliga uppträdande blifvit populär bland Uppsalastudenterna.
Intresserad sportsman, har prins Gustaf Adolf verkat för idrottens utöfvande i Uppsala.
Den unge prinsen kommer att under vårterminen studera vid Kristiania universitet. Som bekant, har ban upprepade gånger förut besökt Norge och där fört ett friskt turistlif i fjällen med både nöjen och umbäranden.
I OXFORD.
För HVAR 8 DAG af P. G. Norberg.
All världens studenter, huru olika de än i mångt och mycket kunna vara i skilda land, torde dock bland alla nationer hafva ett väsentligt drag gemensamt, nämligen en sträfvan att göra studentåren till ett slags dagar i Aranjuez. Ett villkor för detta är att en klangfärg af herdestämning alltid skall finnas i den blåsta melodien, hurudan än pipan är, på hvilken den spelas. Af herdestämning med dess sorglöshet, dess drömmande skönhetsdyrkan, dess obestämda svärmeri.
Det vore nog icke lätt att finna en universitetsstad, där alla betingelser till att göra idyllen fullständig så finnas för handen, som i Oxford. Det ligger i den vänaste natur, bland gröna ängar ocli lummiga mjuka kullar, mellan hvilka Isis (som Tham-sen heter häruppe) och dess tillflöde, Chorwell, slingra sig fram under makliga själf betraktelser. Klimatet är mildt och saftigt. Luften är endast sällan skarpt klar, och dess vanliga disighet eggar icke blicken att spana åt osäkra horisonter, utan att njuta livad som är närmast och närvarande.
Och hela universitetslifvet, så som det ännu lefver kvar i sina ålderdomliga former, passar så bra i ramen. Där bo studenterna som ordensbröder i sina romantiska colleges. Iklädda vida kåpor, vandra de omkring i genljudande hvalfgångar, där deras steg väcka urganüa ekon till lif. Trappornas nötta afsatser påminna dem om, hur många generationer djupt det fotspår är, i hvilket de träda. Hela den atmosfär i hvilken de röra sig är starkt mängd med ärevördig medeltid, och medeltiden är icke möglig, utan beväxt med frisk murgröna. Midt ibland allt det gamla, rufvande och vittrande smyga dock solstrålarna omkring, och när de .smeka gräsmattans ständigt lena sammet på borggården, locka de tanken att dröja vid lifvets evigt unga, evigt omätligt djupa källa. Att drömma, icke att pejla.
Collegets stora fyrkant famnar en värld för sig, och utanför denna kommer studenten knappast vid andra tillfällen än de, då han spelar boll på de öppna fälten, eller sträcker ut till rodd i sin smala båt uppför de spegelblanka åarnas många bukter. Friluftsnöjen i sällskap med muntra kamrater är det enda han söker utom sin borg.
Ur många synpunkter har det engelska studentlifvet en för oss alldeles säregen prägel. Och efter-
som vi i Oxford hafva att söka dess fullödigaste uttryck, kan det löna sig att äfven kasta en blick på den tafla som innefattas af den idylliska ramen.
Universitetet har en helt olika ställning mot hos oss. Det har nämligen en ganska abstrakt tillvaro som förenande länk mellan de olika colleges, på hvilka studenterna äro fördelade. Dess hufvudupp-gift är icke att bibringa kunskaper, utan att kontrollera de kunskaper som studenten annorstädes förvärfvat sig. Professorerna hafva visserligen föreläsningsskyldighet, men eftersom den studerande i regel har alla studiebehof tillgodosedda inom sitt college, äro föreläsningarne icke mycket besökta. Härvid är dock väl att märka, att flertalet engelska studenter ligga vid akademien blott för att komma i åtnjutande af en allmän, högre uppfostran, och icke tillhöra någon bestämd fakultet. De som bedrifva fakultetsstudier äro gifvetvis skyldiga att besöka resp. universitetsprofessorernas föreläsningar.
Hufvudsakligen blir universitetet därför en examensanstalt. Ty inom colleget kunna inga examina afläggas. Dessutom utöfvar det disciplinär myndighet. De ämbetsmän som handhafva denna myndighet och tillse att föreskrifna ordningsregler iakttagas af studenterna kallas proctors. Skulle det någon gång genom vederbörandes brist på tillmötesgående behöfvas handgriplig auktoritet, har proc tom i sina »bulldoggar» benämnda tjänare medel att göra. den gällande.
Någon studentexamen i vår mening finnes icke i England, men universitetet vill naturligtvis ändå ha säkerhet för, att de som vilja bli dess lärjungar äro något så när kvalificerade. Den som anser sig ha förvärfvat förkunskaper nog för att öfvergå till akademiska studier, eller tycker tiden vara inne att njuta några glada ungdomsår på klassisk mark måste därför, såvida han icke kan förete »mogenhets»-intyg från giltig auktoritet, underkasta sig en inskrifnings-pröfning. Då han fullgjort hvad härutinnan föreskrifves, anmäler han sig till matrikulation, och sedan han aflagt ed på att vara den regerande fursten och hans hus trogen, samt högtidligen förbundit sig att ställa sig universitetets statuter till efterrättelse, är han immatrikulerad som akademisk medborgare.
Statuterna äro delvis ganska egendomliga. De föreskrifva till exempel att studenten skall bära en mörk eller gråaktig dräkt, och förbjuda honom att
