Sida 109
HVAR 8 DAG
i fiendeland, medföra alltid stark, beväpnad betäckning, alltid färdig till strid, äfven under natten. Också djur hota de resande; leoparder, hyänor och lejon finnas i landet och göra färderna i hög grad osäkra.
Ett utmärkande drag hos somalierna är, att de i tidens lopp vunnit en synnerlig respekt för de hvite. Öfverste Swayne, som förut gjort omfattande resor i landet, framhäfver detta och huru somaliernas tillgifvenhet för de hvita ofta kan öfverflyttas i hjältemodiga handlingar. Såsom exempel anför ban att en somali en gång, då Swayne var i strid med ett lejon, sprang emellan och sökte hålla lejonet tillbaka genom att gripa det i bakbenen! Däremot äro somalierna ytterst fientliga mot främmande af färgad ras. Vidare kunna de visserligen visa prof på största hjältemod, men i allmänhet betecknas de såsom baksluga och förslagna, hvilka helst icke gå i direkt kamp utan gärna använda bakhållet. Denna taktik har också nu utöfvats mot Swayne. I många hänseenden erinrar somalin om hufvud jägarne hos dajakerna. Det är sålunda sed hos en mängd soina-listammar, att den unge mannen icke får gifta sig förr än han dödat en fiende. Mannens ära mätes efter antalet fiender, han dödat; för hvarje sådant dåd smyckar han sin lans med en metallring. Äfven på andra sätt gifva yttre tecken besked om de utförda blodsdåden: hvarje man som dödat en fiende har t. ex. rätt att bära en strutsfjäder i sitt hår. Häraf
kommer det sig till stor del att somalierna äro så blodtörstiga, ty den unge mannen sätter gärna allt på spel för att eröfra rättigheten att bära hederstecknet. Äfven efter döden hedras människomordet: på grafkullen angifves på en sten huru många fiender den döde nedlagt.
Somalierna äro islams bekännare men mest till namnet; de utföra väl många ceremonier, men det är också det hufvudsakliga Äfven deras stats-organisation är lös; de hafva visserligen ett slags öfverhufvud, mullahs, som inom hvarje stam representera kyrka och stat, men deras makt är högeligen obetydlig. Det hufvudsakliga de utföra, är att resa omkring och uppbära ett slags skatt samt slita tvister. Endast om krig utbryter, samlar folket sig troget kring dem eller en af dem, såsom nu kring den modige man, som af engelsmännen fått namnet »the mad mullah», den galne mullalm. För öfrigt hålla somalierna sina mullahs i största helgd, och öfverste Swayne skrifver, att de endast i högsta nöd beröfva dem något och då blott så mycket som nätt och jämt fyller det tillfälliga behofvet af föda, ammunition eller annat.
Såsom ett bevis på, hvilken respekt somalis så småningom fått för de hvite, kan det tjäna, att en österrikisk officer, en äfventyrare vid namn Karl Inger, lyckats förskaffa sig ett slags ledande ställning öfver somalistammarne.
EN ORIGINELL PRESIDENTKANDIDAT I AMERIKA.
nästa presidentvalet i Amerika inträffar visserligen först om två år, men detta hindrar icke, att förarbetena till valet redan pågå. Så gjorde presidenten Roosevelt i somras en stor agitationsresa genom Amerika, afsedd att förbereda såväl de nu i november inträffande kongressvalen som det blifvande presidentvalet. Och äfven några andra kandidater äro ifrigt sysselsatta att öfverallt i landet bilda stämning för sig. Bland dessa torde den jämte Bryan mest omtalade presidentkandidaten, borgmästaren i Cleveland mångmillionären Tom L. Johnson hafva tillgripit den originellaste agitationsmetoden.
PRESIDENT-VALRÖRELSEN I AMERIKA: Roosevelts medtäflare, demokraten Johnson, drager genom landet med en hel karavan, från stad till stad, för att tala.
Med io vagnar och 40 tjänare far han från stad till stad. I spetsen af det underliga tåget far han själf i automobil, såsom bilden här ofvan visar, därefter följa en trumpetare och de nio med flaggor, plakat och andra reklamartiklar smyckade vagnarne. Då halt göres i en stad bilda vagnarne medelpunkten i ett litet läger; tält uppslås, i hvilka flygskrifter, limonad, cigarrer, Johnson-knappar och annat kunna erhållas, och i detta lilla läger, håller Johnson sina agitationstal och konfererar med folket. Ändock vore det ett stort misstag tro, att Johnson skulle vara en charlatan, en politisk karrikatyr. Tvärtom är han en allvarlig, högt begåfvad, ansedd, förtjänstfull medborgare af det stora Amerika-
TOM L. JOHNSON. Roosevelts medtäflare i det blifvande presidentvalet.
