Sida 219
HVAR 8 DAG
PORTRÄTT TILL DE TYSKA TULLDEBATTERNA.
När denna tidning för någon tid sedan skildrade de ofta framträdande oordningarne i det österrikiska parlamentet, hvarigenom denna folkrepresentation i världens ögon blifvit en karrikatyr af parlamentarismen, anade få, att den tyska riksdagen snart skulle taga fasoner efter kamraten vid Donau. Detta har dock sedan dess skett. I den förbittrade ekonomiska intressekampen, som alltmera bildar kärnpunkten i folkrepresentationernas arbete, under striden om tullfrågan har också tyska riksdagen tillgripit medel, som föga öfverensstämma med en lagstiftande riksförsamlings värdighet, och som visa hän på tendenser inom de modenia samhällena, hvilka hota att till den yttersta fara skärpa de ekonomiska och därmed de för samhällsfriden afgörande intressemotsatsema.
Det är icke meningen, att här utförligare redogöra iför denna strid; härför hafva dagstidningarna lämnat
tillräckligt material. Men några få ord skola ägnas den tyska tullfrågans utveckling och tillfälliga afgörande. När den liberala och regeringsvänliga tyska riksdagsmajoriteten 1892 antog de af rikskanslären Caprivi preliminärt afslutade handelstraktaterna, som för tio år framåt bundo de tyska tullsatserna, kunde detta endast med uppbjudandet af de yttersta Krafter ske. Redan då fanns en betydande minoritet, som begärde ytterligare höjdt tullskydd, och det var slutligen endast regeringens auktoritet gentemot de konservativa som gaf utslaget.
Men de besegrade rustade sig till strid. Samma år bildades det tyska agrarförbundet, Bund der Land-wirthe, och därmed började man samma år agitera för den tidpunkt, efter tio år, då tull- och handelstraktat-frågan ånyo skulle blifva brännande. Denna agitation har år efter år bedrifvits outtröttligt, energiskt,
