Sida 165
KRUPPS DÖD.
Efter fotografier och korrespondens till HVAR 8 DAG.
Kfter fotografi, Kliché : Jiewr* siifv*r#f>arre.
FREDRIK ALFRED KRUPP.
Efter ett i tidningarna framkommet angrepp mot lians privatlif, liar den andre af de store tyske in-dustrikungama, FREDRIK ALFRED KRUPP, plötsligen dött. Från kväll till morgon har den Kruppska industridynastien på mansidan utslocknat redan med den tredje generationen. Läkare och den aflidnes närmaste intyga, att den allt sedan barndomen kroppsligt svage mannen bortryckts af upprepade hjärnslag, direkt förorsakade af den upprördhet, de själsstrider, som angreppen mot honom framkallat. De hafva anledning att intyga detta, emedan det smygande ryktet af händelsernas följd sökt stödjepunkt för det antagandet, att Krupp lagt hand på sig själf.
Efter kung Stumm kom Krupp, kanonkungen. Epiteten hade olika ursprung. Kung Stumm kallades helt enkelt kung, därför att han till det sista var den enväldige härskaren i sitt industririke, öfver sina tusentals arbetare och stora verk. Med järnhand styrde och ställde han där, omgifvande sin lilla stat i staten med befästningar i form af förordningar och förbud, som obevekligt uteslöto den moderna tidens inflytande på arbetarskarorna. Kanonkungen däremot var, oafsedt nu att han hade mycket litet af kung à la Stumm hos sig, samt att kunganamnet egentligen utan hans förskyllan gått öfver på honom såsom arf efter fadern, kungen i de fruktansvärda krigsredskapens rike. I Essen låg tills för några år sedan obestridt centrum för kanontill-verkningen, därifrån försågo sig aila världens härar med sina kanonmordverktyg. Utan hänsyn till de politiska växlingarna levererades t-11 blifvande vänner och blifvande fiender, och därför kunde det inträffa, att tyska soldater, till exempel utanför Ta-kuforten blefvo nedmejade af projektilerna från tyska kanoner från kinesernas artilleri. Från kanoner, på hvilka kanske deras fäder eller bröder eller de själfva där hemma i Essens gjutstålverk arbetat. Till Japan, Kina, Turkiet, Chile, Argentina, Venezuela etc. gingo Krupps kanoner, och med dessa leveranser följde äfven en finansiell maktställning gentemot dessa länder, hvilken mycket erinrar om de medeltida bankirernas herravälde öfver folk och furstar. Därifrån kom således den kungatiteln, som samtiden kreerat. Det har därvid förbisetts, att de Kruppska verkens hufvudsakliga produktion dock icke ställdes i krigets utan i fredens tjänst, att Krupp-verken gjort de största insatser i samfärdselmedlens utveckling och förbättring genom tillverkning af material för järnvägar, handelsfartyg o. s. v. Själf tålde Krupp aldrig höra benämningen kanonkung, och lian hänvisade alltid på de arbeten, som hos honom för kulturella ändamål utfördes. Han var för öfrigt en tillbakadragen, stillsam, anspråkslös man, som icke fäste sig vid yttre hedersbetygelser, otillgänglig för smicker, föraktande kryperi, skygg för offentligt framträdande. Liksom han endast ville bli kallad herr Krupp, afslog han alltid sin käjserlige väns anbud, att upphöja honom i adligt stånd. Med titelväsendets betydelse i Tyskland kunde han icke undgå att mottaga geheimeråds- och excellenstitlarne, men såsom ett efterföljansvärdt exempel för tyskarne, följer hans enkelhet honom äfven i döden, i det att dödsannonsen blott meddelar att »herr F. A. Krupp» afgått ined döden.
Kliché: Kem A.-B. Be^gt Silfversparre Sthlm—Gbg.
DE KRUPPSKA VERKEN I ESSEN: Gjutstålsfabrikerna.
— 147 —
