Sida 164
AXEL WAHLBERG.
Sedan gammalt intager Sverige ett af de mest .framstående rum bland de järnmalms- och järnpru-ducerande länderna. Den svenska exporten at järn och stål utgör, som bekant, en af våra standardartiklar i detta afseende, om också Sveriges insats i världsmarknaden icke är med atseende å nämnda artikel så stor, som man i allmänhet antager. Ar 1894 lämnade Sverige i fråga om järnmalm 3,44 °/o af väridsproduktionen, år 1899 endast 2,85 • Men Kiirunavara och Luosavara torde komma att drifva dessa siffror åtskilligt i höjden.
Vårt land har i alla tider haft i bergshandtering skicLiga personer, och det svenska järnet har ju ständigt intagit en rangplats pä världsmarknaden. Men under årens lopp har konkurrensen där ute blifvit allt större: England, Tyskland, Förenta staterna ha med sina betydande, oiika resurser, som tillåtit dem att. i hög grad utveckla järnindustrien, behärskat marknaden.
Desto angelägnare är det för Sverige, att ha i facket kunniga p rsöner, hvilka med sin vetenskapliga skicklighet Minna lägga en säker grund för industrien. Ty i våra tider måste, ifa 1 lyckliga och beståndande resultat skola ernås, de båda stormakterna vetenskap och industri arbeta hand i hand.
Bi'den, som i dag pryder HVAR 8 DAGS första sida, är af en man, som, oaktadt sin ungdom, blifvit en auktoritet, ja, en europeisk sådan, på järnets och stålets område. Bergsingeniören Axel Wahlberg, som vid några och trettio års ålder, med bibehållande af sitt. ungdomligt goda humör, medhunnit ett så både kvantitativt och kvalitativt förvånande arbete, är käud öfverallt i Europa, där järn och stål spela en roll. Ofta har man under de senare åren i de svenska tidningarne mött hans namn, antingen han utsetts till svenskt ombud å någon kongress eller hållit något. föredrag eller nedlagt sina rön i någon betydelsefull artikel. Följande rader lämna en öfversikt. af den unge, men fullgode vetenskapsmannens lif och verksamhet.
AXEL WAHLBERG föddes den 2 juni 1868 i Stockholm. Föräldrarne äro godsägaren C. H. Wahlberg till Lännersta och dennes maka, född Landelius. Han blef student 1887 i Stockholms Realläroverk och intogs samma är i K. Tekniska Högskolan, hvarifrån ban efter tre års studier utgick som maskiningenjör; men W. kompletterade omedelbart till Bergsskolans 4: de afdelning och genomgick såsom ordinarie elev denna läroanstalt läsåret 1899—91.
Under studietiden hade W. trenne somrar praktiserat å mekanisk verkstad samt en sommar arbetat som elev vid Sandvikens järnverk, där han efter slutad bergskolekurs antogs såsom ingeniör 1891.
Följande året utsändes han på delta verks bekostnad till Nordamerikas Förenta stater för att studera de förhållanden inom järnhandteringen, hvilka kunde vara af gagn för den svenska bruksdriften. En del af de därvid vunna resultaten publicerade AV. i uppsatserna: »Några anteckningar om träkolslackjärns beredning i Nordamerika år 1892" samt »Nordamerikanska regene-rativacvarmappnrater» hvilka utkommo i •Järnkontorets Annaler».
Ären 1894—96 förestod den skicklige fackmannen hyttor och stålverk vid Sandviken, hvilket verk han sistnämnda år lämnade för att tillträda föreståndarebefattningen vid den nyinrättade materialprofningsanstalten i Stockholm, samtidigt med att han utnämndes till lärare uti ämnet »metallernas egenskaper» vid Tekniska Högskolan, hvilka båda befattningar W. allt fortfarande innehar.
Under de år W. sålunda nu arbetat i Stockholm har han äfven fullgjort en del extra uppdrag, hvilka bära vittne om hans sällsynta förmåga och det förtroende, som allmänt hyses till honom. Sålunda fungerade han som generalsekreterare vid den under Stockholms-utställningen 1897 hållna internationella mate-rialprofninsskongressen, vid hvilken representanter från ej mindre än 17 olika nationer till ett antal af omkring 400 personer samlades i vår hufvudstad. Större delen af organisationsaibetet för denna kongress var anförtrodt åt W., som äfven hedrades med uppdraget att vid öppnandet hålla inle tningsföredråget öfver ämnet »Einige Hauptziige der Entwicklung der Eisen-, Ziegel- und C.e-ment-Industrie in Schweden nebst einem Theil von Untersuchungen genanten Materials».
Dä den kända föreningen »The Iron & Steel Institute» föl-
jande år liöll sitt mycket omtalade höstmöte i Stockholm, tog W. äfvenledes en verksam del i mötesarbetet.
Hösten 1897 invaldes W. af K. Landtbruksstyrelsen såsoni tekniker uti den af nämnda styrelse upprättade redskapsprofnings-anstalten, hvilken funktion han under tvänne är innehade, då han på grund af utnämningen till kommissarie for den svenska metallurgiska afdelningen vid den blifvande Pariserutställningen, måste afsäga sig uppdraget.
I och tör ordnandet af nämnda utstältningsafdelning nedreste W. till Paris redan i februari 1900 och stannade därstädes något mer än elt halft år. Att vistelsen utsträcktes så pass länge berodde hufvudsakligast på VV:s inval i den internationella juryn, där W. hedrades med vice-presidentskap i såväl klass- som gruppjuryn och därigenom blef den ende af Sveriges jurymän, som af Iranska regeringen insattes i »Jury Supéneur». W. var äfven hederspresident vid den internationella materialprofningskongres-sen, hvilken hölls i Paris i augusti.
Följande aret tjänstgjorde W. dets såsom ordförande uti en af klass-juryerna vid Landtbruksutställningen i Gäfle, dels som juryman vid industriutställningen därstädes. Vid det samtidigt afhållna Tredje allmänna teknikermötet i Gälle fungerade W. såsom ordförande i sektionen tör mekanik.
Då »Järnkontorets Annaler», hvilka utkommit alltsedan 1817 och faktiskt utgöra världens äldsta periodiskt utkommande, tekniska tidskrift, fr. o. m. är 1900 väsentligt utvidgades och dess redaktion omorganiserades, utsågs W. till hulvudredaktör och ansvarig utgifvare, hvilken befattning han fortiaranae bekläder.
Bland andra uppdrag W. erhållit ma omnämnas, att han år 1897 valdes till styrelseledamot i »lnternationaler Verband lürdie Materialprüfungen der Technik», hvilken förening omfattar 23 nationer och" i hvars styrelse flera af nutidens mest kända vetenskapsmän och teknici hal va säte, såsom den amerikanske melall-urgen Henry Howe, den franske vetenskapsmannen Henri le Chatelier, den tyske rr.aterialprofningsteknikein A. Maltens, ungraren Rejtö, ryssen Belelubsky m. fi.
Tillfölje af detta uppdrag har W. pä svenska statens bekostnad fäit företaga årliga lesor titi styrelsens sammanträden, som afhållits i Wien, Paus, Dresden, Zurich eller Budapest.
I sammanhang härmed må omnämnas, att W. är 1896 likaledes på statens bekostnad gjoit en resa genom Tyskland, Bayern och Schweiz i och förstudier vid därvarande material profningsanstalten
Ar 1901 utsändes W. af Järnkontoret till den internationella ingeniörskongressen i Glascow, i och för hållande af tvänne löre-drag, af hvilka det ena, »Variations of Carbon and phosphorus in steel ingöts», utgjorde resultatet af en större undersökning, som på järnkontorets bekostnad utförts under W:s ledning ocli som var af synnerlig betydelse för den svenska järnhandlenngen. Vid nämnda kongress innehade W. hedersledamotskap såsom representant för Svenska Teknologföreningen, inom hvars »Andra Sektion» W. då tjänstgjorde såsom ordförande — en funktion, till hvilken W. denna höst åter blifvit väld.
Resan till Glascow fortsattes omedelbart till Budapest, där W. vid den därstädes hållna internationella materialprofnings-kongressen höll tvänne föredrag i ämnen hörande till matenal-profningstekniken. På återvägen hem stannade W. i Köpenhamn för att i »Dansk Ingeniörsförening» pä uppdrag af Svenska Teknologföreningen hålla ett föredrag öfver Sveriges järnindustri.
I öfrigt har W. under de gångna åren gjort talrika resor till utlandet på enskild bekostnad i och för utredning af leveranstvister, dels i egenskap af medlem i internationella skiljedomstolar, dels såsom teknisk sakkunnig vid utländska rättegångar.
Under de år W. varit föreståndare för statens materialprofningsanstalt, har densammas verksamhet väsentligt vidgats, hvilket bäst framgår däraf att intäkten af utförda undersökningar på sex år femdubb-lats.
Af det föregående torde framgå, att W. vid sidan af sitt, hufvudarbete idkat en omfattande författareverksamhet. I själfva verket har W. under de gångna ären publicerat ett 30-tal uppsatser och afhandlingar uti »Järnkontorets Annaler», »Teknisk Tidskr f », >>The Journal of the Iron & Steel Institute», »Ståhl und Eisen», »Baumaterialienkunde», m. fi. tekniska tidskrifter.
Den mest betydande af dessa publikationer är tvifvelsutan den, som omfattar en redogörelse för de vid Pariserutställningen af öfveringeniör J. A. Brinell framlagda undersökningarne rörande järn och ståls egenskaper, hvilka undersökningar väckt ovanligt. stor och berättigad uppmärksamhet. Nämnda redogörelse publicerades först i Järnkontorets Annaler våren 1901 samt utkom strax efteråt in extenso uti »The Journal of the Iron & Steel Institute». Samma redogörelse har dessutom i mer eller mindre fullständigt skick återgifvits uti tyska, franska, amerikanska, ryska, österrikiska och ungerska facktidskrifter.
- 46 -
