Sida 844
HVAR 8 DAG
»Jag var förlofvad en gång, fant Frida, får jag kalla er så — han var allvarlig, sträng i sina åsikter måhända, jag var lefnadsglad och ville roa mig. Han sade, att jag var fåfäng och att jag ej kunde bli hans hustru, om jag ej ändrade mig, han sade mig det en kväll vi gingo hem från ett dansnöje, då jag varit mer än vanligt glad», hon såg drömmande rakt framför sig, månen bröt just fram ur en sönderbrusten sky och kastade en silverstrimma öfver mitt ressällskap. Jag kunde se en vek glans längst inne i de djupa ögonen, nu förstod jag, just här måste leendet hafva lekt mången farlig lek.
»Jag trotsade och sade, att detta var mitt lif, om jag ej finge lefva i glädje och fest, vore ej lifvet något värdt för mig. Han gaf mig åter ringen och så skilldss vi, jag med trots och sårad stolthet i hjäxtat, jag skulle visa honom, att jag kunde vandra min egen väg utan att förlora något. Jag reste kort därefter ut i världen, som för mig hägrade så ljus och full af förväntningar och nu — — nu A-änder jag åter.»
Hon knäppte samman händerna och såg på mig.
Den blicken skulle jag aldrig glömma, där låg en hel värld i den, grusade förhoppningar, förtviflan och sorg.
»Stackars lilla vän», jag lägger armen ömt om hennes lif, »men kanske allt kan bli godt igen, nu är du ju en annan.»
»Nu, ja, då det är för sent.»
»För sent ?»
»Ja, han är för alltid förlorad för mig, han lefver lugnt och lyckligt i sitt äktenskap, ack, människorna glömma så fort, tant Frida.»
Jag lägger handen öfver ögonen, månljuset är så starkt.
»Människorna glömma så fort», genljuder det inom mig, men det är ej någon dissonans längre, det är blott ett medgifvande af hvad hon sagt.
»Och så har jag förebråelsen till att bära på, pappa ville aldrig att jag skulle resa», fortsätter den låga rösten bredvid mig, jag hör den, som genom ett sorl af andra röster, »och nu är äfven det för sent. Dock, jag längtar hem, inte till den ljusa glada slätten, nej. den mörka, tysta skogen är mitt hemland, där är det stillhet.»
Studenterna, som tagit sig ett glas i röksalongen, samlas nu åter på däck. De ställa sig i klunga, klara struparne, angifva tonen och snart ljuder »Natten är så stilla» i dallrande tonvågor ut i sommarnattens tystnad. Vattnet slår monotont mot ångarens skrof, på afstånd hörs klockbojens entoniga klämtande, mågra fiskmåsar kretsa omkring ångaren och doppa då och då sina glänsande hvita vingar i vattenspegeln; människorna hafva upphört att tala, de sitta tysta och drömma. Bakom oss ligger lifvet, framför oss, ja, där ligger också lifvet, men härute, här ligger augustinatten och drömmer på den blanka ytan med reflexerna från månen och stjärnorna därofvan.
Dröm länge, dröm du sommarnatt i månstrålarnas glans, dröm om forna lyckliga minnen, om anad framtid, det är ju dock i drömmen vi människor äro lyckligast, du hör till lifvets skönaste stunder.
Men liksom ett kort afslag på min vädjan ljuder hvisslan. Människorna börja skyndsamt röra på sig. »Nu äro vi framme», hörs det rundt omkring, och märkvärdigt nog se de flesta ej ledsna ut öfver att hafva blifvit uppväckta ur drömmen.
Jag ser upp till mitt ressällskap. Hon står med blicken fästad på den låga gamla skånska kusten, framför oss, stelheten är borta och glädje framlyser ur hvarje ansiktsdrag.
»Du kära, kära gamla land», hviskar hon rörd, under det ögonen tåras.
Vi trycka hvarandras händer till afsked och båten glider under studentemas sång sakta och varligt in mot hamn.
GÅRD SOM BRUNNIT 5 GÅNGER UNDER 5 ÅR.
Foto. loj er, Eslöf.
För 5:te grången under 5 år har eldsvåda häromdagen härjat landtbrukaren Per Johanssons i Virke (Skåne) gård. Grödan var inbergad och tröskningen skulle börjat följande dag, samt var endast helt lågt försäkrad hvadan ägaren nu liksom vid föregående eldsvådor gör en afsevärd föilust. Brandstodsbolaget har förlorat 100,000 kronor på dessa i högsta grad mystiska eldsvådor till hvilkas utbrott ineen kan lämna någon förklaring utöfver antagandet att mordbrand föreligger Gifvetvis väcker sak-n stort upDseend? i trakten. Man ämi ar nu på allvar söka bringa klarhet i hemligheten.
Kliehf: Kern. A.-B, Bengt Silfversparre, Sthlm—Obi
GÅRDEN FÖRE OCH EFTER BRANDEN.
