Sida 126
BLAND LEJON OCH LEOPARDER
Jag har varit mycket flitig och nu äro mina rum nära pä i ordning. Naturligtvis har ej detta varit mitt enda göra, utan till det liar jag làit stjäla mig tid emellan expeditionsgöromål. Jag har brottmål och civilmål, samt hydd-skacten att styra med, och detta skallar mig fuilt upp att göra. Vidare timmersåg-mng (såg-grop, med 7 fot långa sågar) och tegelbränning tör de permanenta hus, som skola uppföras nästa år. — Det är mycket skrifven nu, sedan skatten införts. Ibland får jag sitta och skrifva i flygande fläng hela dagen, folklängder o. d. Lara att fylla uti ett par tre hundra skatt-kvitto-blanketter är nog att fördärfva ens stil. livar nigger skall ha sitt stämplade kvitto, som skall bokföras i åtskilliga olika »liggare», och när jag säger att skatten kan antingen vara pängar (3 shillings) eller ett far, eller en get ocli 6 pence, eller olika vikter af 6 olika slags korn och spannmål, eller skall debiteras något af många olika slag af arbete (tid: en månad), så ses att det är vidlyftigt bokhålleri. Jag har inte sett ön hvit på hela tiden jag varit här, med undantag af min närmaste förman, som var här ett par dar i början af juni.
Men jag har mina små förströelser då och då i alla fall. Lejonen äro så svåra i år, att folket beskyller en viss höfding och medicinman, som är mindre populär, att han sändt en armé af lejon att köra Awembafolket ur bygden. 9 personer har jag reda på, som tagits af lejon bara i byar på vägen mellan Luena och Kasama. De voro synliga eller hörbara här också, så att jag gjorde i ordning ett giller med två gevär och en lefvande get, hvilket ser ut så här:
En lefvande get är tjudrad inuti en triangel, som består af en sida högt stängsel (el. vägg) ocli två sidor snören. Dessa senare stå i förbindelse med hanarne på livar sitt gevär, som affyras när snöret knuffats inåt en fot eller så, så att kulan beräknas träffa i hjärtat på odjuret, som försöker komma åt geten. — Ja, den fällan satte jag samvetsgrant i ordning hvarje kväll för en vecka eller så, men då förstås var det som funnes det aldrig ett lejon i distriktet. Så ledsnade jag på det nöjet, isynnerhet som månen just då började skina om nätterna, och då hålla sig vanligen alla vilddjur undan. — Så en kväll, den 10 juli, kl. 8 ungefär (»after dinner») höll jag på att dressera hunden (med anlagen) »Dum-Dum» i lina midt på min Boma-plan, då tax-tiken »Snider» uppgaf gräsliga nödtjut nånstans bakom köket. Jag rusade in efter gevär och lykta och sprang dit tilllika med ett par man af vakten. Vi funno stackars »Snider» illa sargad och med ryggen bruten (måste skjuta henne ett par dagar efteråt). En leopard hade hoppat öfver inhägnaden (timmerstockar), men ban råkade släppa hunden när han klättrade ut igen. Eller var han ej van vid, och kunde beräkna balansen på en sån långdragen hundkropp, hvars like lian ej träffat på förut. Eller blef han skrämd af oss. På morgonen saknade jag genast »Dum-Dum», som förblef borta. Han hade smugit sig ut (jag bodde då ännu i en snickarbod, eller verktygsskjul, utan ordentlig dörr) och gått på spår efter leoparder, som han tydligt nog funnit »was at börne», och »tog emot». Då svor jag hämncl! Satte fällan nästa natt — men ingen leopard. Han var inte hungrig än. Kvällen därpå likaledes, och redan en timme efter solnedgången small det. Så tågade vi dit med lyktor och gevär, försiktigt granskande hvarje buske i skugga, tv var leoparden sårad, kunde vi fått det lifligt nog. När vi kommo till gillret, kunde vi se geten liggande död. Efter litet mera spejande sågo vi leoparden likaledes, och en af mina »askari» gaf ett tjut: »Hallå, din rackare!» eller något med samma mening, och innan jag kunde hindra honom, rusade han fram till stället — och fick en kula genom högra benet
frän fällans andra gevär, som hittills var orördt Det glömde han att tänka på. Kul-an gick lyckligtvis bara genom vadens muskler, endast snuddande vid benet (men ett »Snider»-gevär, kaliber '577, express-kula, gör ett häl, större än en två-krona). Så skickade vi hem honom på en dörr, sedan jag pröfvat på mina anlag för fältskärsyrket med liv,ad huset förmådde i förbandsväg och antiseptiska don. Leoparden bars upp till the Bam;a, där de hade en liten dans på kvällskvisten. — Nu har jag två hundar kvar. »Punch» — foxterrier, och salig »Dum-Dums» syster. »Punch» är af äkta ras, mycket fin. Jag tror inte några leoparder skola göda sig med dem, ty dels bor jag nu inomhus med ordentliga dörrar och lås, dels äro de uppfostrade att hålla sig efter hälarne på mig, isynnerhet om kvällarne. Och så ha de nu sett — och vädrat på, och känna till — både leoparder och lejon, förmåner, som de andra två stackarne ej hade. — Ja, lejon, det var sannt, det.
Den 12: te juli kl. V2I2 på natten väcktes jag af skott och att korpraln af vakten bultade på dörren med underrättelsen: »Det är lejon i fähuset». Jo, det var trefligt! Lugnt och fridsamt det här landt-stället! — Jag har visst ej talt om, att jag fått en tjur, i kor och 2 kalfvar från Fife, så nu slipper jag lefva på kondenserad mjölk och pres-erveradt (danskt) smör. Jag hade en stark och väl byggd ladugård färdig för dem när de kommo, särskildt konstruerad med afsikt att vara »lejontät». — Vi gåfvo oss af igen uti natten ned till kornas logis. En af vallpojkarne — mjölkflickorna, skulle jag säga —, som jag lyckligtvis försett med gevär, hade hört ett värre krafsande och gräfvande vid foten af ett högt staket, »kraal», som står utanför själfva ko-fa. get-) huset. När han tittade ut genom dörrspringan, såg han fyra lejon på några stegs afstånd. Herdarnes hus står just utmed detta staket. Han stack ut gevärsmynningen genom öppningen och fy råde på. Då kommo också några andra boys, sågo lejonen skymta och underhöllo eldgifningen; det lät som en mindre batalj. När jag anlände till stället, var där stor folksamling och allt det roliga öfver. Emellertid, som vi voro väl försedda med lyktor och bloss, ville de prompt gå och göra kål på lejonen med detsamma. Och »ladugårdspigan» svor på, att han råkat åtminstone ett af lejonen.
Riktigt, blodstänk på marken. —
Men jag afböjde det hedrande anbudet att leda den tappra skaran ut i becksvart natt och tjockt buskage att leta efter sårade lejon, och aftackade dem i stället. Och så gick vi och »lag» oss och sof på saken.
Nästa (söndags-) morgon hittades ett af lejonen stendödt i gräset omkring en 30 steg från »kraalea». — Jag fotograferade både leopard och lejon och sänder härmed.
RYSKA TORPEDJAGARE I KARLSKRONA.
Karlskrona hade i dessa dagar ett märkligt besök, i det några ryska torpedjagare löpte in i hamnen.
Amafarfo'o. Kliché.- Renfft Silfversparre.
