Sida 328
MISS DUNCANS DANSIDYLLER.
Från HVAR 8 DAGS Berlinkorrespondent.
Kliché .■ Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gb'j
Efter fotografi.
Den amerikanska dansösen, MISS ISADORA DUNCAN.
Fröken Isadora Duncan är en ung dam från Kalifornien, som söker gifva dansen, isynnerhet dansen på scenen, ett djupare innehåll. Efter ett triumftåg öfver Wien och München kom hon till Berlin och fick lof uppträda på en af de kungliga teatrarna. I början syntes Berlinpubliken något kall gentemot, den nya danskonst, fröken Duncan bjöd på, men snart tinade den upp mer och mer, och slutligen blef bifallet sådant, att fröken Duncan beslöt förlänga sin vistelse i Berhn på obestämd tid och där till och med upprätta en utbildningsanstalt för sin danskonst.
Detta den yttre ramen. Fröken Duncan griper med sin dans mer än ett årtusende tillbaka i tiden och anknyter den till den grekiska dansen, sådan denna var på den tiden, då skådespelet framgick ur densamma. Med denna anknytningspunkt sammanbinder hon anpassning till den nutida högre musikkonsten. Hon viil en plastisk dans, som icke blott följer takten, hvilken för såväl baletten som sällskapsdanserna ju är a och o, utan framför allt ansluter sig till musikens innehåll. Hon är visserligen långtifrån den första, som sålunda i dansen söker omsätta det djupa innehållet i musiken, men hon är säkerligen den som hittills bäst lyckats häri.
Genom det gångna århundradets alla. växlingar har danskonsten eller rättare baletten icke undergått någon förändring; traditionen från rokokon har icke
störts af tidens flykt. Alla känna och erkänna, att baletten är en anakronism, som, mildt uttryckt, icke har förmåga att tilltala vår skönhetskänsla, äfven om det finnes en och annan balettös, som förmår tränga ut ur balettens trånga former, ut till en individuell konst. Men dessa undantag bekräfta endast regeln, och det är verkligen nedslående, att baletten, sådan som den nu är, fortfarande intager så bred plats på scenen. Därför måste det hälsas med så mycket större tillfredsställelse, att fröken Duncan uppträder reformerande, med afsikt att förscenen skaffa en naturlig, uttrycksfull, formskön dans.
Härför fordras mycket, en djup lyrisk grundton, en välformad kropp, en ny teknik. De båda första föl-utsättningarna måste en gång för alla finnas; den tredje kan tillägnas. Balettkostymen, denna löjliga kvarlefva, som vanställer kroppsformen, måst> falla, de mekaniskt inlärda cirkuserinrande rörelserna måste undvikas. Miss Duncan har djärft övervunnit kostymfrågan, i mångas tycke kanske för djärft; hon dansar barfota, med nakna ben och föröfrigt, såvida hon icke i kostym söker efterbilda någon figur på en målning, endast inhöljd i ett tunnt, genomskinligt slöjartadt, omhölje, uppfästadt vid midjan, så att underkroppen något tätare täckes. Del är en nästan noggrann efterbildning af grekernas chiton. Det tunna tyget faller i mjuka veck och
— 3IQ —
