Sida 111
ABELINSKA FRUKTUTSTÄLLNINGEN.
|H n fiuktutställning har i dagarne ägt rum i Stockholm, anordnad af den kände fruktodlaren direktör R. Abelin å Norrviken. Utställningen har väckt särskild uppmärksamhet, dels tillfölje dess förträffliga beskaffenhet i och för sig, och dels såsom exponent för det rationella och visserligen af olika å»ikter bestridda fruktodlingssystem, hvilket dir. Abelin hyllar. Och bättre kunde väl ej hans åsikter frambäras än genom dessa härliga frukter alstrade under ett eländigt: Iruktår.
rott,. UTAH S DAG.
Klirhé : P.m"t SVfceritparTf.
BA1LEYS FÅNGENSKAP.
Originalberättelse för HVAR 8 DAG af RADSCHA.
Bailey har naturligtvis inte själf berättat historien. Detta beror inte på någon falsk blygsamhet hos honom, utan snarare på helt andra omständigheter. Vi hafva fått del af händelsens sista skeden genom Stanford, som i sin ordning uppsnappat saken af en fransk kapten nere i Biskra.
Stanford är god vän med Bailey, och på så sätt hafva de mystiska omständigheterna dunstat ut.
Hösten 1900 var kuslig, som vi litet hvar erinra oss. Termometern stod ganska högt, men barometern så mycket lägre, kortligen, det rådde en obehaglig, kväfvande luft med mycken dimma i London. Bailey kände på sig, att han inte kunde trifvas på engelsk mark och beslöt att företaga en resa. Först lär han ha funderat på Indien, efter hvad som påstods, men sedan kom han på andra tankar och tog vägen till de franska kolonierna i Norra Afrika.
Algeriet är ett underbart land, och Tunisien står inte mycket efter. Hamilcars, Hasdrubals och Hannibals trupper hafva tågat fram där, romerska legioner hafva trampat ökensanden, och dit flydde de från Spanien fördrifna mohrema. Lägger man därtill, att djärfva pirater från algerisk mark dikterat vissa för sjöfarten under några århundraden ganska besvärliga lagar, hvilka hyste ett afsevärdt förakt för skillnaden mellan mitt och ditt, kan man ju våga påstå, att Bailey hade goda skäl för att vilja betrakta det intressanta folket på nära håll.
Han hade dock i viss mån misstagit sig angå-
— 93
ende dess karaktär, och detta berodde kanske på, att ban ej studerat den så noga, innan han slösade sitt förtroende på dessa profetens bekännare. Han trodde, att han hade att göra med dessa stolta, ordhålliga semiter, hvilka någon gång på 1500-talet utgjorde Spaniens fasa, eller ock med andra koranens bekännare, hvilkas löften voro dem lika dyrbara som deras lif.
Det är fjärran från mig att vilja säga ett ondt ord om fransmännen, men jag vågar påstå, att la Grande République icke just fästat så stort afseende vid koloniemas moraliska uppfostran. Den lär vara litet underhaltig.
Nog af, Bailey kom till Alger en vacker decemberdag och tog in på Splendid Hotel i Mustapha Supérieure. Han gjorde så, därför att hotellet var engelskt och bekvämt. Att inackordera sig i franska pensionater är att afsäga sig all lifsens glädje.
Sedan började ban ströfva omkring i Casbah, långt uppåt de snuskigaste kvarteren, tills han blef bortkörd nattetid af militärpatruller och snokande polismän.
Det låg en viss spänning i dylika promenader, hvilka i sin mån bidrogo att öka hans lust för äfventyr. Slutligen önskade han få upplefva något riktigt rafflande, som han skulle kunna skryta med här uppe i klubben.
Han hade hört, att karavaner söderifrån brukade slå sig ned vid Charnps de Manæuvre, och följaktligen förlade han sin verksamhet dit i stället.
(Forts, å sid. 96).
