Sida 699
Wr0 n»(, Rmrrt Silfimparrt,
FÖDD D. 2 MARS 1810 : PAFVE 1878 : DÖD D. 20 JULI 1903.
LEO XIII †
UR SKYMNINGEN
Skiss för HVAR 8 DAG af Erie B/acagi.
En obetydlig historia. — Eller säg, att det inte alls kan bli till någon historia. Ingenting om sorg och lycka och lifvets händelser, — något som man möter en gång i skymningen, det som dyker upp ur mörkret och korsar ens väg och är borta. — Ett par tankar, bundna ihop af en tråd, som icke en gång är moralens. Ingenting annat.
— ,En gång kom en liten flickunge till mig i sin mammas salong och frågade, om jag ville se hennes bäste vän. Men vännen befanns bo i drifhuset.
Då kom flickungens mamma, som var den gladaste mamma jag känt, och skrattade och gick med, och flickungens pappa och hela middagssällskapet traskade ut till drifhuset för att se på värmen.
»Men ni får inte ta' i honom hårdt», sade den lilla flickan, »det tål han inte, ty han kom från himlen i förgår».
»Åh, kom han från himlen i förgår», sade vi, »nej, då kan han naturligtvis inte veta, hur det går till på jorden!» Och vi lofvade, att vi skulle vara mycket försiktiga.
Men det var en, som var försiktigare än vi, och det var vännens mamma.
Hon var ändå en tämligen bildad och umgän-
gesvan ulmerdoggsfru, men antingen vi råkade störa hennes söndagseftermiddagslur, eller hon från första åsyn fick klart för sig, att vi inte kunde vara någon lämplig bekantskap för hennes unga söner och döttrar, men hon var den ovänligaste ulmerdoggsmamma, jag någonsin träffat på.
Det finns inte ord för ett sådant oväsen, som hon ställde till, när vi öppnade dörren till hennes upphettade drifhusboudoir, hon föraktade att stiga upp och komma emot oss, men hennes kedjor borta i hörnet skramlade och bändes hotande, och hon drog till med att skälla i raseri så ursinnigt, att det kom den lilla flickungens mamma att hoppa i hjärtängs-lan ut öfver en drifbänk, så bra som hon inte hoppat på tjugu år, ty hon trodde, att ulmerdoggsmamman var lös och ämnade mörda helst henne.
Men ulmerdoggsmamman var inte lös, utan mycket bunden, och det var helt och hållet enfaldigt af henne att. genom detta första ohyfsade bemötande försöka tillvinna sig en simpel respekt.
Jag förmodar, att hon insåg det och blygdes, ty hon lugnade sig något och tillät sin sons bästa vän att få komma in och tala några ord med ynglingen.
