Sida 636
HVAR 8 DAG
nen bevisa, att han är en frenghi? Detta kunde Müller olyckligtvis ej och det såg en stund ut som om han skulle utlämnas hamidiérättvisan i händer. Ahmed Agha yrkade häftigt därpå, men Abdul Saraf var tveksam. Slutligen fick han efter en stunds funderande en god idé. Låtom oss, sade han, sända dessa främmande hundar ned till paschan i Sarai, må han döma, det skall fröjda honom. Vi kunde emellertid ej sändas till paschan midt i natten, utan instängdes i hvar sin kula i ett af de gamla tornen, där råttor och ödlor funnos i öfverflöd och där vattnet dröp af de mögliga väggarne. Tidigt följande morgon kom en hamidiésoldat och väckte mig något våldsamt samt ledde ut mig i regnet. Där stod redan Müller något ruskig till sitt yttre. Man ledde ned oss utför citadellkullen till det vid flodstranden liggande Sarai, där vi genast fördes in i en iskall, illa möblerad mottagningssalong med spruckna fönsterrutor och gamla turkiska tidningar klistrade öfver de trasiga glasen. Därinne satt paschan insvept i päls och vid hans sida i full krigisk ståt — kefije, med räfskinn fodrad ljusgrå officerskappa, ryttar-stöflar och försilfrad sabel — röfvarhöfdingen mir Alai Abdul Saraf bey. Genomvåt var jag, frös och hackade tänder, så att paschan fattades af medlidande och lät inbära för min räkning en stor päls, hvarförutom kaffe serverades. Så började ransakningen.
Jag och Müller fingo redogöra för våra öden sedan vi lämnat Haleb, en berättelse, som snart samlade massor af officerare i paschans salong. Man visade ett lifligt intresse för våra hjältedater, ju större, ju dumdristigare dessa voro.
Paschan vände sig nu till Abdul Saraf bey och frågade hvad honom syntes i saken. Men röfvaren var en klok man. Du o pascha har makten i Bired-schik, du är kalifens ställföreträdare, dig tillkommer det att döma. Paschan å sin sida syntes föga tilltalad af denna röfvarens säkerligen ovanliga anspråkslöshet. JDe båda herrarne skulle nog lika gärna sett oss hängda, men ingen af dem vågade ikläda sig ansvaret därför. Effendi, sade slutligen paschan, du får ej resa till Bagdad. Du måste återvända till Haleb och på det att intet ondt måtte hända dig på vägen och du ej måtte falla offer för frästelsen att öfverträda mina bud, skall jag gifva dig tolf gendarmer som hederseskort. Men kom ihåg, effendi, att dessa tolf bära gevären laddade. I min makt stode det att låta fängsla dig och som en brottsling föra dig till Halebs kommendant, men af hänsyn till din höga rang, som framgår af ditt stora papper, vill jag på detta sätt eskortera dig. Befälet öfver eskorten skall föras af min egen adjutant, miilasim Hassan. Du skall lämna Biredschik redan i dag.
Sålunda var mitt öde afgjordt och ehuru jag för formens skull protesterade, så kunde jag ej underlåta att enskildt uttala min tacksamhet mot paschan. Och paschan gick ännu längre i välvilja. Han lät föra in mig i ett annat rum, där jag förseddes med torra, rena kläder, så att jag efter en stund såg ut som en välbeställd agha från någon af de kurdiska stammarne.
Frågan Müller var emellertid oafgjord. Abdul Saraf framställde ej heller i afseende på honom något yrkande, men Ahmed Agha tog Allah till vittne på, att han ville se honom uppsprättad, en förklaring, som Müller tog med röfvaraktigt lugn. Son af en hund, sade hamidiémannen, jag vill se dina inälfvor. Olyckligtvis hade paschan ingen makt öfver hamidiémännen, hvarförutom han för öfrigt ej bekymrade sig om Müllers öde. Denne vore, tänkte han, möjligen en frenghi, men en sådan, som vore bosatt i vilajetet Haleb, kanske till och med osma-nisk undersåte. Med en sådan kunde man ju för-
fara enligt godtycke. Müllers affärer stodo ganska illa, då jag efter min omkostymering inträdde i salen. Ahmed Agha skrek och larmade, paschan teg och och Abdul Saraf rökte nargileh och fingrade på sin sabel. Emellertid sade jag paschan, att den älskvärdhet han visat mig ej betydde något, om något ondt vederfores Müller. Denne vore min tjänare, en frenghi af samma nationalitet som jag och mitt lands konsuler och ambassadörer i Haleb och Stam-bul skulle på min begäran åtaga sig hans sak med lika stort nit som min. Mitt lands flotta vore den mäktigaste i världen och mitt lands ambassadör i Stambul hade padischahs öra. Nu började paschan öfverlägga och vände sig till Abdul Saraf med begäran om råd. Du må döma, sade röfvaren, du känner förhållandena till de otrogne bättre än jag, i denna sak skall jag skaffa din dom lydnad bland mitt folk. Så dömde paschan att Müller skulle följa mig till Haleb under omsorgsfull bevakning. Ahmed Agha förde ett fördömdt larm sedan denna dom fällts,, men Abdul Saraf visade sig vara herre öfver sitt folk. Krångelmakaren blef på en vink af mir alai utförd och bunden af sina egna kamrater.
En timme därefter voro vi på väg väster ut mot Aintab och efter fem dagars färd, under hvilken malasim Hassan gjorde allt för att jag skulle få det bekvämt, intågade vi i Haleb. I Haleb Sarai öfverlämnade eskor en mig åt den tillförordnade valin, kommendanten, som mottog mig med en något ironisk välvilja, frågande om jag haft en angenäm resa.
Han lämnade mig full frihet att stanna i Haleb eller afresa till Iskenderun, allt efter behag. Att jag vidare skulle reflektera öfver att försöka komma till Bagdad, föll ej den gamle generalen in. Men på kvällen samma dag vi återkommit till Haleb, sutto jag och Müller på hotell Ozizié, drucko mastix och
Foto. Dahlgren. Malmö.
NYA SALUHALLEN I MALMÖ. Öppnad d. 15 Juni 1903.
NY STORSTADSBYGGNAD i MALMÖ
— 618 —
