Sida 440
john böttiger.
Den 25 mars fyllde en af Sveriges mest betydande konstforskare, intendenten för H. M: ts konungens konstsamlingar, slottsarkivarien fil. d: r John Böttiger 50 år och var då föremål för stor och hjärtlig hyllning.
JOHAN FREDRIK BÖTTIGER, hvilkens födelseort är Söderköping, där faclem Thure Gustaf Olof praktiserade som läkare, är brorson till den ryktbare skalden, professorn i Uppsala och en af de aderton i Svenska akademien Carl Vilhelm Böttiger. Släkten Böttiger härstammar från Sachsen. En af •dess medlemmar var Johan Friedrich Böttiger, uppfinnaren af det utmärkta sachsiska porslinet. Dennes brorson Daniel Vilhelm inflyttade till Sverige •och blef 1739 akademieapotekare i Uppsala. Hans son Carl Fredrik var farfader till Jolin Böttiger.
Student i Lund 1873, där han 1877 aflade fil. kand.- och 1879 lic.-examen samt 1880 promoverades till fil. d: r, efter att ha försvarat afhandlingen »Bengt Erland Fogelberg, ett konsthistoriskt, biografiskt försök», antogs d:r B. 1880 till e. o. .amanuens vid Nationalmusei konstaf delning samt tjänstgjorde därstädes 1881—86 som sekreterare.
Ar 1885 utnämndes B. till intendent för konung Oscar II: s konstsamlingar och till hofintendent och 1892 äfven till slottsarkivarie vid det af honom ordnade slottsarkivet. Detta, som bildades på konungens befallning, innehåller handlingar från riksmarskalksämbetet, hofmarskalksämbetet, konungens hof-förvaltning, husgerådskammaren, k. stallet, Stockholms slotts ståthållareämbete och sloltsbyggnadt-kontor, öfre och nedre borgrätterna samt från Drottningholms, Haga, Ulriksdals, Strömsholms och Gripsholms slott, m. m.
Genom d: r Bottigers omsorger och skicklighet ha konungens konstsamlingar och den k. husgerådskammaren ordnats och beskrifvits på ett förträffligt sätt. Det är särskildt den utmärkta tapetsamlingen — kollektionen af väfda tapeter, gobeliner kallade
i dagligt tal — som lagt beslag på d: r B: s intresse. Han har med lika stort inseende som nit tagit reda på alla väfda gamla tapeter, som i mer eller mindre godt skick, stundom i det förskräckligaste tillstånd, funnits förvarade eller undankastade å de k. slotten och, när så behöfts, låtit restaurera dessa dyrbarheter, hvilkas pänningvärde i våra dagar är så ofantligt stort. Hans stora arbete, ett sannskyldigt praktverk, »Svenska statens samling af väfda tapeter. Historik och beskrifvande förteckning», tre delar, 1894—96, saknar motstycke i något annat land och har gjort d: r Bottigers namn europeiskt berömdt. Och för clen stora allmänheten torde ännu stå i lifligt minne clen af d: r B. i Nordiska museets nybyggnad å Djurgården här om året anordnade gobelin-utställningen, en exposition som väckte uppseende i de stora kulturländerna och i de utländska facktidskrifterna omnämndes med det största beröm. D: r B. utgaf till och om denna sällsynt vackra utställning en utförlig, intressant katalog. Han har för öfrigt publicerat »Bronsarbeten af Adrian de Fries ^ Sverige», 1884, »Hedvig Eleonoras Drottningholm. Anteckningar till slottets äldre byggnadshistoria», 1889, samt i fjol, i Meddel. från Svenska slöjdföreningen, det i hög grad underhållande arbetet »K. hofschatullmakaren och ebenisten Georg Haup'.», i hvilken studie till 1700-talets konstslöjds-historia författaren redogör icke blott för den ryktbare gustavianske snickaren, utan för en hel del af tidens konstslöjd.
D: r B. har på grund af sin ämbetsställning också haft att förmedla de många betydande konstföretag rörande de k. slotten, som under årens lopp ägt rum på konungens befallning och beställning. Utmärkt konsthistoriker, som han är, en de grundliga källforskningarnes man, förenar han härmed egenskapen att taga sakerna på ett praktiskt gagnande sätt. Det är med allt skäl han bär samma förnamn som sin berömda släkting, Meissen-porslinets uppfinnare.
frederic william farrar †.
Född i Indien, i Bombay, samma stad, där Kipling såg dagens ljus, uppfostrades Frederic William Farrar i det lilla lärosätet på ön Man, känd för alla läsare af Hall Caines verk. Sedan han fullbordat sina studier vid Londons och Cambridges universitet, beträdde han den prästerliga banan, där han snabbt avancerade tills han slutade sin bana som Englands förste domprost samt drottningens och underhusets predikant.
Förnämligast bekant hos oss genom sin skriftställareverksamhet, känna vi honom äfven på grund af den samling predikningar som till vårt språk öfversatts, såsom en väldig ordets förkunnare, en lika välvillig och varmhjärtad, ehuru mindre excentrisk natur än en Parker eller Spurgeon.
Hans förnämsta arbete på det popularteologiska området är »Jesu lif», öfverflyttadt till alla europeiska språk. Med detta har han vunnit vitsord om mästerskap i formens enkelhet och djup, i förmågan af att intressera och väcka. Hans skildringar från det heliga landet komma att för alla tider stå som mönster för engelsk prosa, sådan clen skrefs af Macaulay och Lecky.
Politiskt liberal företrädde han äfven i vetenskapen en friare riktning. Särskildt har läran om de eviga straffen i honom haft en hjärtlig vedersakare.
Älskvärd och belefvad var Farrar typen för en gammaldags engelsk gentleman. I clet gamla domprostresidenset i Canterbury, hvars högtidlighet på ett angenämt sätt värmdes af den talrika barnaskara, hvarmed hans äktenskap var välsignadt, utöfvades en storartad gästfrihet. Sin lefnadsfilosofi har den gamle en gång till den som skrifver detta förklarat vara nedlagd i Brownings vers: God, Thou art the lo ve, I b u i 11 m y h o p e ön t h a t!
—st.
Efter fotografi. taicht: Bengt Silfversparre.
Med hans högvördighet domprosten af Canterbury, hvilken nyligen efter ett flerårigt lidande gått bort, har världen förlorat en af det senaste århundradets populäraste teologiske skriftställare och en af Englands mest ansedde predikanter.
