Sida 489
finske män. ii.
AFSKEDADE ^--^ DEN 19 MARS 1903.
O. A. BACKMAN.
Borgmästare i Kotka.
Borgmästar
Helsingfors.
A. A. HALLONBLAD.
Borgm. i Sordavala.
ELIAS ÖHMAN
K. A. W. GRÖNLUND. Borgm. i Kexholm.
O. J. LUNDSON.
Borgm. i Willmanstrand.
I. G. ALOPÆUS.
Borgm. i Fredrikshamn.
F. STENSTRÖM.
Borgm. i Hangö.
BJÖRN SCHAUMAN.
Borgm. i Ekenäs.
MICHAËL SCHAUMAN.
Borgm. i Borgå.
G. K. F. KUHLFELT.
Borgm. i Lovisa.
stillhet.
Interiör för HVAR 8 DAG af F. Bojan.
Hur underligt det än låter, har det likväl funnits ett mörkt och dystert rum, som jag nästan gått och förälskat mig uti.
Det vill säga, om dagen skydde jag det lika ihärdigt som alla de andra människorna i det huset, men om höst- och vinterkvällarne, när lampan var tänd, var det rummet det trefligaste man gärna kunde finna. Men dess enda fönster vette mot norr och ingen solstråle förmådde vintertid att intränga. Utanför stodo några knotiga gamla aplar och skrapade sina grenar mot rutorna och innanför desamma växte myrten och murgröna.
Det rummet hade tunga mahognymöbler, klädda med mörkgrön damast och midt på golfvet stod ett stort divanbord, med en taklampa öfver. Men så fanns där böcker, en hel del, af både äldre och nyare författare och den unga litteraturen trifdes där godt och var en vän i huset, ty en ny tid lefde där vid sidan af den mycket gamla.
Det rummet fanns i en gammal komministergård långt borta på slätten, där snö- och stormvindar jagade fram utan något som häjdade dess fart, ja-
gade fram pinande och kalla mellan husen och ladugårdarne i byn, hopande all sin köld och yra mot prästgårdsväggen, reste på sig, rusade öfver taket och rätt ned emot sjön.
I den prästgården med hundraåriga väggar och minnen bodde det också gammalt folk.
Men den gamle komministern själf lefde där blott till hälften, ty den närvarande tiden existerade ej för honom, blott i gamla tider dvaldes hans tankar och själ.
De unga människorna kände han icke, utan frågade om och omigen för hvar och en som kom och gick: »Hvem är du?» eller »Hvem är det?» Och när han så fick sin fråga besvarad, då återtog han att fråga efter folk från farfars och morfars dagar, om den lefde och hvar den fanns och hur den mådde, hela släktregistret igenom, frågor hvari röjdes en sällspord vänfasthet och ett godt minne.
Fru Britta Kristina hade på gamla dagar blifvit döf och satt mest tyst och stickade på en grå ullstrumpa. »Fap> behöfde alltid varma sådana och Axel, som låg vid akademien i Uppsala och aldrig blef
— 471 —
