Sida 316
FRANSKA BILDER FOR DAGEN.
Korrespondenser till HVAR 8 DAG.
Bröderna Goncourts akademi i Paris har nu ändtligen kommit till stånd, sedan släktingarnes öfver-klagande af testamentet förklarats obefogadt och alla nödiga formaliteter hunnit vidtagas. Af de båda berömda författarne, hvilka jämte Flaubert voro så att säga grundläggarne af den moderna realistiska skolan i Frankrike, afled den sist lefvande, Edmond de Goncourt, d. 16 juli 1896. Han hade i sitt testamente föreskrifvit, att den årliga räntan af hans efterlämnade förmögenhet — hvilken till stor del låg i konstsamlingar, som voro alltför högt uppskattade och icke häller vid auktionen inbringade så mycket som dess ägare trott — skulle utgå som årspensioner åt de 10 medlemmar af den skönlitterära akademi, som skulle upprättas till bröderna Goncourt^ minne och bli ett slags rival till Franska akademien. Därjämte skulle understöd lämnas åt unga franska författare af de moderna skolorna. Själf hade Goncourt utsett åtta ledamöter, nämligen Alphonse Daudet, Huysman, Hennique, Mirbeau, Marguerite, bröderna Rosny och Geffroy, hvaraf dock ett par aflidit, innan akademien kommit till stånd, så att nya personer trädt i deras ställe, däribland Léon Daudet, en son till den store Alphonse. Huruvida den Goncourtska akademien kommer att bli annat än ett slags klubb, återstår att se. Som bekant, är Franska akademien mot skönlitterära författare långt ifrån trångsynt, utan gör till »odödliga» äfven sådana skriftställare, som behandla sina ämnen från mycket jordisk synpunkt, så att något slags konkurrens i akademiväg knappast behöfves.
alldeles för mycket belamradt med bifigurer, em-blemer och annat. Utfördt i en ovanligt vacker, fläckfri marmor gör det sin mästare E. Verlet all heder. En dylik grupp skulle vi dock hellre Velat haft under tak, än ute i det fria, utsatt för väder och vind samt — okynne! Den verkar så spröd och skör, nästan Sèvres.
Vi äro ej riktigt på det klara, hvilka de trenne kvinnofigurerna skola föreställa, men hafva tänkt oss möjligheten att de äro Margareta, Julia och Sapho, hjältinnorna i tonsättarens trenne förnämsta operor. Men det var ej blott profan musik Gounod skref,, äfven inom den religiösa tondiktningen skall hans namn ständigt lefva. Vi behöfva blott erinra om hans »Te Deum», hans »Stabat MateP> och andra messala verk, och är det väl härom den orgelspelande genien vill antyda.
Charles Gounod, död 1893, har således endast behöft vänta tio år på sin minnesstod.
R. E. S.
SVEN HEDINS VAPEN.
Ktishf: Krm. A.-R. Rrngf 8itf*rr»Sihlm—Gbfl
Sedan konungen gillat Sven Hedins vapen, komponeradt af slottsarkitekten Agi Lindegren, kommer detsamma att nu uppsättas på Riddarhuset. Vår afbildning är efter fotografi af själfva originalet, måladt på pergament mot en landskapsbakgrund samt inbundet i pärm.
— 298 —
Knappast en månad förgår utan att här reses någon ny minnesstod. ^ Vi hafva godt om öppna platser, godt 0111 konstnärer samt först och sist godt om fräjdade män, förtjänta att bibehållas i eftervärldens hugkomst. t -
December månad skänkte oss Bal-zacsmonumentet, inom några få dagar kommer att inaugurpras det af Gounod.
Honoré de Balza c's, författaren till »Comédie humaine^> och »Eugenie Grandet», stod är rest å avenue de Friedland, just där denna korsas af rue Balzac. Den är ett charmant arbete, fullt värdigt såväl föremålet som sin
skapare, A. Falguière.
* *
*
I park Monceau vid foten af en liten kulle, inramad af yppiga blad- oeh blomgrupper, reser sig Gounods porträttbyst. Den gör sig utmärkt i denna infattning. Som närmaste granne, på andra sidan kullen, har Gounod en annan musikens storman, Ambroise Thomas och litet längre bort höjer sig Maupassants vackra monument.
Gounods minnesstod är, 10m sagdt, ännu icke invigd och vi nafva ej sett någon kritik af arbetet. Enligt vår mening verkar det en smula bakverkartadt,
