Sida 134
HVAR 8 DAG
visa sig offentligen i kragstöflar, eller att bära långt hår. Han må icke besöka teatrar och gladiatorsspel, icke jaga vilda djur med hundar, eller snärja dem i nät, icke sysselsätta sig med falkenering, icke bära armborst eller andra krigsvapen o. s. v.
I de allra flesta fall är studenten medlem af ett college. Colleget kan på sätt och vis sägas bilda en högre boarding-school efter typiskt engelskt mönster. Ty icke nog med att studenten till största delen åtnjuter sin undervisning inom colleget, ofta bor och äter han där äfven fullständigt. Åtskilliga colleges ha dock så stor tillslutning att många af dess medlemmar måste inackordera sig ute i staden.
Colleget styres af rektor (Master) och råd (the Society). Rådets medlemmar (fellows) kunna äfven vara lärare och studieledare (tutors), men äro icke identiska med dessa. Inom colleget finnes äfven en ämbetsman, College Dean, som har en ställning, motsvarande den som proctorn har vid universitetet. En mera underordnad men icke minst viktig funktionär är betjänten (scout). Hvar korridor har sin scout, som således får omkring fem herrar att dela sin uppmärksamhet på. — Studenterna indelas efter ålder och värdighet i graduates, som redan aflagt sin kandidat- (Bachelor-) examen, och ograduerade, som ännu icke bestått densamma. De senare kallas under sin första termin för »freshmen». Samtliga Master-of-Art's gå under det gemensamma namnet »Dons».
Hvarje student — som bor inom colleget — har ett par smärre rum till sin disposition, där han bor, studerar och äter alla mål utom middagen. Ibland ser han sina vänner hos sig på ett breakfast-party, den vanligaste formen af kamratlikt förplägande.
Redan på morgonen träffar hela colleget tillsammans en gång, nämligen vid den allmänna morgonbönen, som förrättas i det till colleget hörande kapellet. Morgonbönen har äfven ett mera oegentligt syfte, nämligen att kontrollera, att medlemmarna äro vid colleget närvarande. Allt eftersom de strömma in genom dörren till kapellet afprickas deras namn i dörrvaktarens lista.
Vid middagen, som vid femtiden gemensamt intager i the Hall, äro alla åter samlade. Hallen, refektoriet hade jag så när sagt, är stor och rymlig, och i skuggan af vördade fäder och donatorer som ståta bakom sina förgyllda ramar längs efter väggarne, sitta här hela svärmen af collegets bebyggare till bords vid väl dukade långbord. På ena kortsidan är golfvet något upphöjdt och vid det bär tvärvis uppställda bordet ha de förnämsta inom colleget sin plats.
Efter middagen bryter man genast upp och drar sig tillbaka till studerkammarens eller läsrummets (common-room) frid. I somliga colleges är det dock endast för fellows som ett dylikt »combination-room» finnes inrättadt.
Sin vederkvickelse från ofta icke alltför trägna studier söker »Oxford-mannen», såsom äkta engelsman, i sporten. Utom cricket, fotboll, kapprodd o. s. v., hvilka »ämnen» han ibland studerar med ett allt uppslukande intresse, förtjänar äfven den originella råttjakten, som ännu ibland bedrifves, sitt särskilda omnämnande. Detta ädla nöje består i att helsa hundar på råttor, som vid åstränderna särskildt infångats för ändamålet. Råttorna släppas en och en ur buren för att börja en förtviflad flykt för lifvet, och åskådarna afvakta jaktens utgång med något af den spänning, som publiken vid en tjurfäktning torde erfara.
Den stämning af kloster, som både den arkitektoniska och den inre ålderdomligheten och slutenheten meddela åt ett college, blir ännu fullständigare genom studentdräkten. Denna består af barett (cap) och vid kåpa (gown) med utmärkande modifikationer för graduerade och fellows, och måste enligt föreskrift bäras vid middagen, vid gudstjänster, föreläsningar o. s. v. Dessutom får ingen student, som ej vill råka i kollision med proctorn efter skymningens inbrott visa sig i staden i lekmanna-dräkt. Han gör förresten bäst i att hålla sig hemma i tid, ty colleget stänges kort efter kl. 9 e. m. och den som kommer senare har att betala »gatebill» för att slippa in. Efter kl. 12 midnatt äro portarne-obevekligen stängda.
Vi ha härmed tangerat en annan sida af vårt ämne, det »icke tillåtnas». Proctorn beifrar som antydt brott mot bestämmelser om begagnande af stu-dentdräkt efter mörkrets påfallande. College deanen inskrider å ämbetets vägnar om studenten icke besöker det föreskrifna antalet morgonböner i veckan (vanligen fyra) eller om han får för stor porträkning, d. v. s. kommer hem efter stängningsdags kväll på kväll. Första gångerna slipper man undan med varning af olika beskhet, men proctorn kommer snart, och vill ha böter, och deanen beröfvar en privilegiet att få köpa sig in på kvällen (stops the gatebill). Till slut, om hvarken varningar eller böter hjälpa^ blir vederbörande »rusticerad», d. v. s. förvisad från universitetet för en viss tid. Rusticeringen är ett allvarligt straff för den som studerar på allvar (för att taga »Honours»), ty en dylik examen måste af-läggas på fyra år, hvarken mer eller mindre, och blir man förvisad på en termin eller mer, hvilken tid då icke räknas eller kan ersättas, så är ens; akademiska karrier ohjälpligen förstörd. Utan »he-ders»-examen kan man ej bli hvarken tutor eller fellow.
För att fullständiga denna kortfattade teckning, bör jag kanske äfven nämna ett par af Oxfords mest karakteristiska »dagar». Den 5 nov. förekommer gärna en sorts torggruff mellan studenterna och stadens borgare (Town and Gown). Det är minnet af Guy Fox' misslyckade försök att spränga parlamentet i luften (1605), som firas på detta vis. — Festliga äro äfven de dagar, då roddtäflingarna mellan de-olika collegen äga rum. Dagen afslutas med den »Bump-supper», som det segrande båtlaget ger för sitt college. — Och slutligen må commemoration-week nämnas, dagarna närmast efter läsårets slut i juni, då studenternas vänner och bekanta, särskildt de yngre kvinliga, öfversvämma lärdomsstaden och fråssa i baler och utflykter efter uppsaliensiskt vår-fest-manér. Fast, sång och serenader få de vara utan.
Egendomligt nog är det i England, den kallt praktiska pänningbegåfningens och den torra prosans förlofvade rike, som Oxford är beläget. Denna omständighet kan dock få utseende af en tanke, af något mera och djupare än en tillfällighet. Ty icke nog med att. ytterligheterna ofta beröra hvarandra. F,n ytterlighet frambringar nog gärna sin motsats. Studenternas Oxford ä r en ytterlighet, idyllen drifven till sin spets, och man har stort skäl att klaga öfver dess obetydliga praktiska resultat. Som motvikt kan den ju ändock ha sitt värde. Och så länge det endast är de förnäma och rika, som kunna kosta på sig en studievistelse i Oxford (det är nämligen ett. mycket dyrt nöje), får nog idyllen vara ostörd. Tv i England är man mån om sina ärfda privilegier.
