Sida 143
HVAR 8 DAG
Foto. Lamm, Stockholm.
Kliché: Bengt Silfversparre.
TOTTIESKA HUSET: Städernas Allmänna Brandstodsbolags sessionsrum.
EN HERREGARDSSÄGEN.
Orginalberättelse för HVAR 8 DAG af C. C.
»Jo, jo men, så är det, friherrinnan! tro mig: när något fördoldt, som ej skall blifva uppenbart, är på väg att komma i dagen, brinner stället ned med hela kalaset.» Och gamla mor Annika nickade eftertänksamt med sitt gamla 80-åriga hufvud åt den unga frun, som satt framför henne.
Denna senare kände sig så uppskakad och rädd efter nattens hemska tilldragelser. Så främmande äfven i det nya landet. Den gamla stränga husfrun à det under den förflutna natten nedbrunna slottet hade dött för ett år sedan, och nu had© hennes förut aflidne mans dotterson i ett föregående gifte (den unga fruns man) kommit öfver från Finland för att. arrendera stället af den nuvarande ägaren — den gamlas sonson. Da hade slagit sig ned i den närbelägna hufvudstaden medan det nya hemmet inreddes, och den unga friherrinnan reste därunder till och ifrån.
I går hade hon lagt sista handen vid anordningarna. i det ståtliga slottet — Gustaf den 1 :stes födelseort. Hon hade stått i solnedgången uppe på kullen, där nu endast grunden återstod af den gamla borg, hvarest en af våra största konungar såg dagens ljus, och hört sin man förtälja hans saga.
Så hade hon ännu en gång gjort en rond genom det »nya» slottet, som äfven det var gammalt, och hade gått igenom många händer innan den snåla, men kraftfulla gamla friherrinnan, som nu gått bort,
där styrde och ställde, sedan hennes man blifvit landsförvisad för delaktighet i Anjalaförbundet.
Unga friherrinnan B. slutade sin afsyning i köket, och stod just och resonnerade med sin tjänarinna om huru bra det skulle vara att hafva ett litet skåp eller väggkontor därstädes. Därunder strök hon i tankarne öfver väggen, och fick känna konturerna af en dörr under tapeterna. Raskt ref hon af ett stycke af dessa sednare och blottade verkligen en dörr, som hastigt frigjordes från det döljande papperet, och lätt bändes upp med en stark köksknif. Innanför dörren fann hon ett litet prång, i hvars ena hörn en smal, brant trappa skymtade.
»Se hit, Lotta! Det här måste vi undersöka. Däruppe kunna vi kanhända få en liten treflig handkammare.»
Matmor och tjänarinna trefvade sig upp för trappan, och funno sig framför en dörr, genom hvaTS tomma, nyckelhål en svag dager silade. Således fanns här ett rum eller kontor med fönster.
»Spring efter en tång och något att bända med, Lotta. Jag vill ändtligen hafva reda på detta innan jag reser in till staden i kväll.»
Medan hon väntade på Lotta, sökte friherrinnan med sina späda fingrar bända upp dörren, och profvade alla nycklarne i sin nyckelkorg i låset — men allt förgäfves. Emellanåt lade hon ögat intill en springa i öfre dörrspegeln och sökte titta in; men
(Forts, å sid. 128)
125 -
