Sida 159
*DEN RÖDA KÅPAN»
niskorna äro så bristfälliga och i främsta rummet tänka på egen välfärd. Domaren Mouzon, ung och äregirig, som vill upp i världen, vill ha »den röda kåpan» — bli »conseiller» — tror sig, då; ett mord begåtts i trakten, ha upptäckt den brottslige i en ung baskisk bonde, Etche-pare, hvilken har åtskilligt, som talar till hans nackdel. I en utmärkt scen i andra akten — den som vår fotografi återgif-ver — söker Mouzon (hr Eliasson) få Etchepare (hr Barcklind) att bekänna. Omöjligt! Bondens hustru, Yanetta (fru Sandell), tillkallas då. Domaren har upptäckt, att Yanetta i sin ungdom rymt med en tjuf, sin älskare. Förtviflad bön-faller den arma hustrun, som med tio års kärlek till sin make försonat det för-
DOMSTOLSSCENEN I »DEN RÖDA KÅPAN»: Domaren (hr Eliasson), Yanetta (fru Sandell), Etchepare (hr Barcklind),
flutna, för hvilket ödet har större skuld än hon, att domaren icke skall yppa något för hennes man. Mouzon lofvar detta, om Etchepare bekänner. Men han vidhåller sin oskuld. Slutligen blir Yanetta själf häktad som medbrottsling.
De anklagade bli dock frikända. Men de äro förlorade i allmänna opinionen. Hela familjen är utskämd och skymfad. Till råga på allt har Etchepare erhållit vetskap om Yanet-tas gamla förhållande, därigenom att polisrapporten upplästes för honom. Bonden förskjuter sin stackars maka, som utom sig med en knif stöter ned Mouzon^ så att denne icke länge får njuta af »den röda kåpan».
Ett sorgespel, väckande, talande till samvetena. En gripande och medryckande pjes, skrifven med god fransk konst. Utförandet å Svenska teatern har erhållit allmänt erkännande, och det är att hoppas, att allmänheten länge skall lyssna till Brieux' allvarligt menade och väl formulerade sanningsord.
O. R.
Kliché: Tlrnjrt Silfversparre.
»DEN RÖDA KÅPAN»: Yanetta (fru Sandell) och Etchepare (hr Barcklind). Efter fotografier af HVAR S DAGS fotograf.
— 141 —•
