Sida 173

HVAR 8 DAG

Kliché: Km. A.-B. Bcnßt SUfecrtparre, Sthlm—Ohg.

BJÖRNSONS VACKRA GÅRD AULESTAD I GUDBRANDSDALEN.

komma en att se sig om i världslitteraturen efter en motsvarighet. De dramatiska arbeten, som närmast följde efter dessa märkvärdiga berättelser, stycken sådana som »Sigurd Slembe» och »Maria Stuart», forsa af dramatiskt lif och rörelse och äro byggda af en stor och vidunderlig poetfantasi. Men med en förvånande hastighet följes dessa verk, de enda där han mera uteslutande visar sig som poet och »litterär» författare, af andra, bakom hvilka diktaren redan står som den stridsglada och våldsamma krigare, han sedan ständigt varit. Och först dessa verk, först verk som »En Fallitø, »Redaktören» och »Kon-gen», läto en lära känna den verklige Björnstjerne Bjönson.

Som bekant voro dessa stycken satirer och tendensstycken. I »En Fallit» polemiserade. Björnson mot ruttenheten inom köpmansvärlden, i »Redaktören» bekämpade han ovederhäftigheten inom pressen och i »Kongen» gällde hans satir kungadömet. Men denna satir var icke en skadeglad och elakt och bittert skrattande satirdiktares, den härrörde, man märkte det ögonblickligen, från en man, hvilken framför allt kände sig som medborgare i ett land, där han födts, och som harmades öfver eländet i landet såsom öfver en skam, som drabbade honom själf. Diktaren kände sig äga snillets öfverlägsenhet öfver sin omgifning, men denna känsla af öfverlägsenhet föranledde honom icke att hånle öfver och begabba dess dumhet och vrånghet. Han kände sig som en domare i Israel, hvilken det tillkom att tukta, men framför allt rätta och vägleda, och hvilkens högre visdom satte honom i stånd att blicka in i folkets njurar och hjärtan, förstå dess elände och finna medel att undanskaffa orsakerna därtill. Här framstod Björnstjerne Björnson med ens som sitt folks vapenrustade domare, som sitt folks och sitt lands höfding. Att han varit detta, att han så godt som alltid visat sig vara värd och duglig att vara detta, det är hans storhet, och det skall göra att man måhända en gång nämner hans namn främst i det norska folkets historia. Det är framför allt. som handlingar af visdom och förklarande rättfärdighet, som hans senare yppersta litterära arbeten, stycken som dubbeldramat »Over Ævne» och »Paul Lange och Thora Parsberg», böra bedömas. Och det är också framför allt som handlingar af en som känner sig som sitt folks korade och själfskrifne representant, som hans uppträdande som social kämpe i öfrigt och som politiker bör fattas och i

de fall, där detta ord kan vara på sin plats, förlåtas.

*

Hur tidig och brådmogen har icke hans utveckling varit! Några data ur hans ungdomslif visa det.

Son till en präst föddes Björnstjerne Björnson den 8 december 1832 i Kvikne, en af Dovrefjäl-lets dalsänkor, en kal och ödslig trakt, där husen lågo långt ifrån hvarandra, där marken var karg

Kliché: Bengt Silfversparre,

PÅ AULESTAD.

— 155 —

Skannad sida 173