Sida 268
HVAR 8 DAG
Det är själfklart, att ju starkare den inducerade elektriska kraften är, desto större kunna de afstånd vara, inom hvilka densamma skall verka.. Starka och hastiga elektriska strömvariationer erhålla vi t. ex. vid den allbekanta Leydnerflaskans utladdning. De utladdningar, som äga rum från detta instrument, utgöra dock icke en enkel sammanhängande ström at elektricitet från det inre belägget genom utladdaren till det yttre belägget, utan elektriciteten svänger fram och åter och gör beläggningen inom ytterligt kort tid (mindre än 1 milliondels sekund) än negativt, än positivt elektrisk, till dess flaskan är utlad-dad. Det beror på det befintliga motstånd, som elektriciteten har att öfvervinna, hur hastigt svängningarne kunna försiggå.
Dessa svängningar vid Leydnerflaskans utladdning konstaterades först af amerikanaren Henr y 1842. Han har äfven påvisat styrkan af deras induktionsverkan. Sålunda kunde han vid utladdningen af en flaska i sitt rum märka induktion därifrån på den magnetisering af vissa föremål, som ägde rum i husets källare på ett afstånd af 30 fot.
Det var äfven han, som observerade, att en at-mosferisk utladdning på IV2 mils afstånd åstadkom så stark induktion, att synålar magnetiserades därigenom, etc.
Nästa steg för att få till stånd ett bättre öfver-bringande af verkningarne af de elektriska svängningarne på längre afstånd togs af H. Hertz. För ändamålet begagnade ban sig af ett system af tätt upp till hvarandra stående ledare, och det lyckades honom att därifrån påvisa induktionen på ett afstånd af ända till 10 à 20 meter. Genom att använda tillräckligt finkänsliga apparater för att göra induktionen verkningar synliga, hade han säkerligen funnit, att verkningarne i själfva verket utbredde sig i det oändliga och med ofantlig hastighet åt alla sidor.
Ett dylikt finkänsligt instrument har konstruerats af Branly .
Vi äro med omnämnandet af Hertz' frambringare af svängningarne eller vågonia (oscillator) och af Branlys mottagare af desamma (resonnator) så långt framme i tiden, att vi måste nämna den man, som gifvit bela uppfinningen sitt namn.
Det. är GUGLIELMO MARCONI, som har äran af att hafva på allvar fört experimenten med de elektriska vågornas öfverföring och därigenom med den trådlösa telegrafen ut öfver kammarens tröskel och af att hafva fört och fullföljt dem så långt fram, att uppfinningen nu står på väg att skaffa sig fullt erkännande som praktiskt duglig och användbar samt så långt, att densamma, inom kort synes ämna upptaga konkurrensen med tidigare telegraferingsme-toder.
Marconi var, då hans namn 1897 flög öfver världen, en 22-årig italiensk ingeniör och f. d. elev af professor Righi i Bologna. Dennes experiment med elektriska svängningar förde Marconi på den djärfva tanken att begagna dessa för telegrafering utan tråd.
Sedan flera år tillbaka hade chefsingeniören vid det engelska post- och telegrafväsendet W. H. Preece, delvis med lyckligt resultat, etablerat telegrafisk förbindelse från kuster till fyrskepp eller fyrar på klippöar. Han hade härvid begagnat sig af induktionen mellan, två parallelt med hvarandra gående ledare, såsom vi ofvan nämnt på tal om telefonisk öfverled-ning. Titi honom hänvände sig den unge Marconi och lyckades utverka åt sig rättighet att för engelska telegrafverkets räkning göra försök enligt sin metod.
1 maj 1897 ägde det första officiella försöket 111111 på Bristolkanalen. Det utföll till full belåtenhet och ett afstånd af 14 km. uppnåddes. Samma som mar utförde Marconi för den italienska regeringens räkning försök med telegrafering från land till ett seglande fartyg. Det lyckades honom härvid att fram skaffa signalenia på 18 km. afstånd.
1 England kunde uppfinnaren ungefär samtidigt glädja den gamla drottning Victoria med att från »Osborne», ombord å hvilken prinsen af Wales låg sjuk, sända bulletiner utan tråd till Osborne House.
1 nedanstående skola vi lämna en kort och ske matisk framställning af Marconis telegraf och anordningarne därvid. Liksom alla telegraferingssy-steni består densamma, af en afsändnings- och en motfagningsapparat.
Som alsändningsapparat användes en Hertz' oscillator eller radiator i den form, som den erhållit at professor Righi. Två massiva metallkulor A. och B. (se fig.) äro inneslutna i en tät af ett isolerande ämne bestående hylsa på sådant sätt, att halfva hvardera kulan blir fri, under det att andra hälften om gifves af i hylsan varande petroleum. Nära do stora kulorna äro fästa två mindre (M. och N.), hvilka båda äro förenade med hvar sin ända af den sekundära ledningen i en induktionsrulle C. 1 denna induktions
rulle uppväckes den primära strömmen af batteriel. E., som in- och utkopplas af en vanlig telegraferings nyckel K. För hvarje gång sålunda K. nedtryckes uppväckes i induktionsrullen strömmar och öfvergå, gnistor mellan de fyra kulorna. Och detta har till följd, att i systemet uppstå oscillationer af utom ordentlig frekvens, man kan antaga ända till 250 millioner pr sekund. Verkningarne af de sålunda uppväckta elektriska vågorna sprida sig i alla väder streck och på olika afstånd beroende på induktions rullens styrka, kulornas storlek, etc.
Den af Marconi begagnade mottagningsapparaten för upptagandet af de alstrade vågorna grundar sig på den af oss förut nämnda Branlys upptäckt, att motståndet i kontakterna mellan metallkorn varierar under inverkan af elektriska vågor.
I ett smalt glasrör, kohärern, D., hafva två poler af silfver insmälts på ett afstånd från hvarandra af endast V2 millimeter. Mellanrummet fylles af en blandning pulveriserad nickel-och silfvcrfilspån. Detta, rör utgör en del af en elektrisk strömledning, i hvilken ingår ett batteri samt en känslig telegrafapparat R. I vanliga fall, d. v. s. innan någon elektrisk våg träffat röret, ligga kornen där inne huller om buller och röret bildar så att säga en isolator. Något led ningssammanhang finnes sålunda icke, hvarigenom telegrafapparaten kan påverkas. Men så snart en elektrisk våg träffar röret, ordna sig kornen i täta led, utsättas för tryck sinsemellan och bilda en led ningskedja, hvarigenom ström kan passera. Telegraf-apparaten R. påverkas då, och man kan på densamma afläsa allt som skrifvits af nyckeln K. på afsändningsstationen.
— 250 —
