Sida 334
SPANSKA ÖGONBLICKSBILDER MED EN SVENSK KAMERA
på morgonen före dagningen utan någon känsla af obehag, emedan man ej såg faran. Vid återfärden pä altonen, innan mörkret fallit på, såg stigen så betänklig ut, att man måste beundra djurens förmåga att taga sig fram på den i skumrasket. Pä somliga ställen stodo massor af skifferstenar nära intill hvarandra på kant i halflutande ställning. Där trampade djuren igenom, om utrymme fanns, eljest satte de fötterna på stenarnes toppar. Väl dresserade hönshundar äro sällsynta i Spanien. Man jagade mest med en sorts spets-nosiga hundar, som stötte upp rapphönsen, drefvo kaniner frän gömställe till gömställe och hare en half bukt eller mindre, sällan mera. Hönsjakten tillgick så att någon eller några gingo med hun-
EN ÄKTAJsSEVILLANA», dansad af gårdsfolket vid Cala. "mgt
darne och sökte få skott på hönsen, då de uppstöttes. Andra stodo i håll på platser som man med erfarenhet visste, att hönsen brukade passera. Träffsäkerheten blef ej stor. Kaninjakten bedrefs på så sätt, att någon ställde sig vid kaninhälor, om man kände till sådana, för att passa på då kaninerna, jagade, sökte sin tillflykt dit eller ock så att man i en dalgång gick på motsatta sluttningen mot den, på hvilken hundarne sökte, öfver hvilken man då hade •öfversikt mellan buskarne. Man fick vara mycket påpasslig för att hinna få skott på de små, kvicka och försiktiga djuren. Då en hare kommer på banan, springer man skvndsamt
DE DÅLIGA VÄGARNE. sumpar*.
- 316 -
JAKTFÄRD I SIERRA MORÉN A. KUM, B^ sitfverspa^.
i håll för att kunna hoppas komma dit innan hundarne släppt.
Vid klättrandet i bergen, då intresset för jakten icke alltid är förenligt med den sanna omtanke om sig själf, som en hvar torde vara sig skyldig, inträffar emellanåt små lustiga episoder. En af jaktsällskapet skulle taga sig ned för en bergvägg. Han tog bössan på ryggen och släppte sig ned hängande med fingrarne i klippkanten tills fötterna nådde det gröna han sett där nere. Dä släppte han taget. Det gröna var en buske, hvilken dels var taggig, dels mycket högre eller som det nu för honom tedde sig djupare än han, uppifrån sedt, beräknadt. Mannen fastnade i busken utan möjlighet att sittande eller ridande på de täto taggiga grenarne med fötterna nå fast mark. Han kom därifrån, men tiden och sättet för befrielseverket och orden som fälldes under detsamma äfvensom tillståndet efteråt böra icke offentliggöras.
