Sida 363
VI SM AR
hade långa belägringar att utstå. 1676 öfvergafs staden efter en långvarig sådan åt danskarne, som efter blott ett par år åter måste aflägsna sig. 1711 försökte de under fyra månaders belägring återtaga staden, men misslyckades — krönikorna berätta att under blott en månad inkastades öfver 3,000 bomber och eldkulor i staden. 1715—1716 utstod Vismar sin sista belägring, som pågick i tio månader och slutade med kapitulation, enär folket hotades af hungerdöd. Staden återlämnades till Sverige sedan fästningsverken slopats och i fredsvillkoren stipulerats» att den icke finge befästas på nytt. Därmed förlorade Sverige sitt hufvudintresse i Vismar, hvilken alltmera förlorat sin betydelse såsom sjö- och handelsstad. Slutligen lämnade Sverige Vismar jämte Poel och Neukloster genom fördraget i Malmö 1803 såsom pant åt Mecklenburg-Schwerin för ett lån på 1,250,000 Reichsthaler Banko (ungefär 5 millioner kr.), med rättighet för Sverige att efter 100 år återlösa panten mot erläggande af 3 procents ränta på ränta. Fördraget i Malmö underskrefs den 26 juli, hvarför Sverige den 26 juli i år formelt har rätt att göra bruk af sin inlösningsrätt. Den summa, Sverige skulle hafva att betala, utgör omkring 97 millioner kronor. Sker ingen uppgörelse nu, löper överenskommelsen ytterligare hundra år med samma ränteberäkning.
Då Vismar af Sverige öfverlämnades, var staden långt tillbakagången och räknade blott 6,000 invånare. Wilhelm v. Humboldt, som 1796 på en resa besökte Vismar skrifver härom: »Staden har ett vackert läge, omgifven af träd och ängar, men gör själf ett dåligt intryck. Tornen äro alla sönderskjutna-Allting synes ligga i lägervall. Här finnes tribu-bunalet, den högsta domstolen för den svenske kungens alla tyska länder. Denna domstols stränga och modiga rättskärlek berömmes mycket. För öfrigt bo här många mecklenburgska adelsmän, som lära infört mycken lyx i mat och dryck. Staden är illa byggd, gatubeläggningen fruktansvärd, orenligheten på gatorna stor och människorna lätta att räkna, kort och godt allt gör intryck af armod och folk-tomhet. Det måtte vara mycket sorgligt att bo här.»
Mycket har förändrat sig sedan den tiden. Tack vare den närmare föreningen med det omkringliggande landet och samfärdsellederna inåt landet, har Vismar ånyo skaffat sig ett litet handelsområde och genom detta förbättrat sin ställning. Staden har nu nära 19,000 invånare och en rätt liflig handel med kol, trävaror, spannmål. En icke obetydlig del af Sveriges trähandel på Tyskland går öfver Vismar, hvars hamn uppvisar stora träupplag och ett par ångsågar. I hamnen räknade jag åtta svenska ångare och segelfartyg i vinterläge.
Talrika minnen från den svenska tiden finnas i staden, däribland åtskilliga byggnadsminnen. Såsom sådant må det nuvarande inkvarteringshuset nämnas, en stor byggnad, uppförd 1690 af svenskarne och af dem använd såsom packhus.
På det väldiga torgets ena sida finnes högvakten: ett gammalt hus och framför denna under några lindar stå två stora svenska fästningskanoner. Midt emot på andra sidan torget finnes ett vackert gammalt hus, med en med glacerade tegel rikt smyckad gafvel. Detta hus skall på sin tid hafva ägts af revoltanföraren vlleväfvaren Claus Jesp; nu är en gammaltysk restaurant inredd där, bärande namnet »Alter Schwede» (den gamle svensken) och försedd med åtskilliga svenska minnen. I de härliga gotiska kyrkorna, som alla uppförts under 1300-talet., finnas rika skatter medeltida konstföremål förvarade; äfven här finnas många erinringar om Sverige. I
- 345
KHrht> K. m .1. II. Sil/ncni årre Sthlm—dbg
VISMAR FRÅN HAMNEN.
Efter fotografi.
