Sida 476
HVAR 8 DAG
en vacker samling vapen hemfördes med fregatten Eugenie från dess världsomsegling 1851—53.
Gå vi till nästa rum, finna vi en samling af rikt snidade klubbor, samt dräkter m. m. från Vänskaps- och Fiji-öarna (fig. 6), samt en liten samling vapen från Nya Caledonien.
Med de två sistnämnda ögrupperna äro vi inne i det af etnograferna så kallade Melanesien, till hvilket vidare räknas de i nästa rum representerade Nya Hebriderna, Salomoöarne, Nya Guinea, Nya Britannien, Nya Irland och en mängd smärre ögrupper, hvilka blefve för långt att här uppräkna. Samlingen från Nya Guinea är att anse som en af museets bästa, såsom varande frukten, enligt hvad förut nämnts, af e n mans planmässiga, omsorgsfulla samlande. Och dock återstå å denna kolossala ö mycket stora områden med egenartad kultur, som ej alls äro representerade. Här måste snarligen stora ansträngningar göras för att fylla luckorna.
Med nästa rum börjar Syd-Amerika. Här är för närvarande den etnografiska delen af grefve Erik von Rosens till museet skänkta, präktiga samling under uppställning; den arkeologiska delen af samma samling skall ordnas i öfre våningen. De två följande rummen visa praktfulla fjäderdräkter och prydnader, vapen, krigstrofeer af på egendomligt sätt preparerade hufvuden af slagna fiender, grannt fjäderprydda dansaredräkter från Ecuador och det öfriga Sydamerika och i det näst följande finna vi mumier, en större samling groteska lerkärl, profver på praktfulla gobelinväfnader etc. etc. från det forna Peru, utvisande den höga kulturståndpunkten i det stora In-cas-riket.
Nordamerikas indianer äro, hvad de så kallade Prärieindianerna beträffar, jämförelsevis svagt representerade, dock finnas här äldre reliker, som äfven de rikaste nordamerikanska museer skulle afundas oss. Vida intimare och mångsidigare är den bekantskap vi kunna göra med de så kallade Nordvestindianerna, från Vancouver och angränsande fastland. Hvad som där isynnerhet ådrager sig vår uppmärksamhet är den rikhaltiga samlingen af dansmasker, skallror, blåsinstrument, egendomliga prydnadskransar af röd ceder-bast. m. m., som användas af dessa stammars trollkarlar. En del af dessa saker, jämte den i trä snidade, fantastiska bilden af en sådan trollkarl äro här framställda i fig. 5. Trollkarlen är afbildad i det ekstatiska tillstånd, då han äter människolik och indianen, konstnären hade naturligtvis helst velat lägga ett sådant i hans armar, men har måst nöja sig med att. taga skelettet af en ung björn och förse det med en människoskalle af trä. Detta nödvändiga komplement till figuren kan dock tyvärr ej utställas, så länge den måste stå fritt i rummet af brist på lämpligt skåp.
Gå vi slutligen vidare, komma vi till den yttersta Nordens intelligenta folk, Eskimåerna, hvilkas ostligaste och västligaste utposter, Grönländarne och Alaska-eskimåerna, äro jämförelsevis väl representerade, ja, de förstnämndas kultur skulle, om utrymmet med-gåfve utställandet af allt, vara till och med mångsidigare framställd, än i själfva det rika museet i Köpenhamn.
Tyvärr nödgar mig det begränsande utrymmet att endast i förbigående nämna de synnerligen rikhaltiga samlingarne från Costa Rica och Salvador, frukterna af C. V. Hartmans fleråriga arbete i dessa trakter, som äro uppställda i våningen en trappa upp.
Vi måste skynda till museets afdelning II, Asien, som jag också nödgas i största korthet behandla. Vi inträda där först i den lilla kinesiska afdelningen, som i högsta grad tarfvar komplettering och komma därefter med förbigående af den under omordnande
varande malajiska afdelningen, till Siam och Burma, det förra rätt hjälpligt, det andra tyvärr alltför otillräckligt representeradt.
I den japanska afdelningen får man ej vänta sig att finna dessa praktfulla samlingar af lackerade saker, bronser, porsliner och fayenser, som fylla vissa utländska museer. Den ledande tanken vid insamlandet af såväl det japanska, som det indiska och siamesiska materialet, var att visa huru det egentliga folket lefver. De högre, rikare klassernas lif måste lämnas utom räkningen, hufvudsakligen på grund af det alltför knappa anslag, som stod till Vanadisexpeditionens etnografs förfogande. Men »massan» af ett folk är ju också för etnografen den viktigaste att studera. Så godt medlen tillåtit visar därföre samlingen den japanska medelklassens lif, dess husgeråd och öfriga karaktäristiska tillhörigheter. Särskild vikt lades vid samlandet på det religiösa elementet, och det första japanska rummet innehåller därför en serie föremål hörande till den ursprungliga japanska religionens, Shinto-lärans, utöfvande. Sålunda se vi bland annat ett shintoistiskt begrafnings-altare, som uppsattes i hus, där dödsfall timat och dit präster dagligen, under de 40 dagar husets ansågs »orent», kommo för att förrätta andakt. Kring altaret (fig. 3) synas präster i sina de forna hofdräkterna liknande dräkter. Vid ena sidan af fig. 3 synes också bilden af en kolossal processionsstaty, föreställande de japanska gossarnes hero, den starke Kintoki. En samling symboler och amuletter visar japanens egendomligt känsliga sinne. Det följande rummet är hufvudsakligen ägnadt åt den japanska Buddhismen. Vi se där (jämf. fig. l) en efterbildning af ett budd-histiskt altare, sådana de bruka förekomma i mindre tämpel, samt en öfverstepräst, som gnuggar sitt radband, medan han uppsänder böner till Amida Buddha, hvars bild pryder altaret. Vid hans sida står en präst af lägre rang.
Den 2: dra af våra afbildningar visar det inre af en så kallad teceremonipaviljong, där tre äldre herrar just. äro sysselsatta med att fira den minst 500-åriga »teceremonien», en ceremoni »till teets ära», i hvilken japanen nedlagt hela sin böjelse för etikett och ceremoniösa småaktigheter, men som därjämte spelat en ytterst viktig roll ej allenast i det sociala lifvet, utan äfven i utvecklingen af konst och konstindustri, ja, säkerligen äfven i politiskt afseende.
Ett nytt och viktigt tillskott har den japanska afdelningen nyss erhållit genom löjtnant D. B i 1 d t s gåfva af en särdeles vacker samling af dräkter och redskap tillhörande det numera till ön Jezo (och delvis Sachalin) inskränkta Ainufolket, Japans forna urinvånare.
Rörande den indiska afdelningen gäller detsamma som om den japanska, det är genomsnittsfolket den egentligen vill illustrera. Födoämnen, husgeråd, dräkter, prydnader, musik-instrument, spel-utensilier etc. fylla den första salen, medan den andra är ägnad åt religionen eller rättare åt religionerna, ty förutom ny-brahmaismen äro äfven den numera på Indiens fastland utrotade Buddhismen, Jaina-religionen, Mu-hammedanismen och blandningsformen af dem alla, Sikh-religionen, representerade.
De rätt rikhaltiga centralasiatiska samlingarne, hufvudsakligen från det kinesiska Turkestan, måste förbigås, då de tyvärr måste vara till större delen magasinerade.
En ny dragningskraft torde denna afdelning få, när fram på sommaren en del äf d: r S v e n Hedins samlingar blifvit uppställda.
Vi komma nu till en liten samling, som trots sin litenhet är den i sitt slag märkvärdigaste i världen. Det är samlingen af lappska trolltrum-
- 458 -
