Sida 520
edvard evers.
Frågan om en omarbetning af den nu gällande svenska psalmboken har ju länge stått på dagordningen, ehuru den hittills icke fått någon riktig lösning. Det var 1868 års kyrkomöte, som hos k. m:t begärde en revision af 1819 års psalmbok, och på grund häraf uppdrog k. m:t åt domprosten C. A. Torén i Upsala att granska denna psalmbok och utarbeta förslag till ett revisionsarbete. Då Torén emellertid d. 20 jan. 1883 förklarade sig ha varit hindrad att fullgöra uppdraget och begärde tillsättande af en komité, utsåg k. m:t d. 7 dec. 1883 en ny psalmboks-komité — ett par sådana hade förut ägt bestånd, hvaraf den sista, där J. O. Wallin hade ledningen, 1811—19, och kom då den af k. m:t i jan. 1819 godkända psalmboken till stånd — hvilken komité bestod af domprosten Torén, d:r C. D. af Wirsén, d:r S. Cavallin och lektor U. L. Ullman, hvarjämte en särskild granskningsnämnd tillsattes.
Det af komiterade utarbetade och 1889 af trycket utgifna psalmboksförslaget blef af så väl allmänheten som officiella myndigheter mottaget med rätt starkt ogillande. Man ansåg särskildt, att alltför många ändringar gjorts i 1819 års psalmsamling. Komitén fick därför i uppdrag att omarbeta sitt eget verk, och 1896 utkom i tryck »Förslag till reviderad psalmbok för svenska kyrkan af Psalmbokskomitén» {Torért, Ullman, af Wirsén). I detta förslag ha komiterade så väl ur 1819 års psalmbok åter infört 37 psalmer af de 70, som uteslötos i profpsalmboken af 1889, hvarjämte de äfven sökt iakttaga större varsamhet med afseende på de gamla psalmernas omarbetning. Kyrkomötet 1898 gillade dock icke förslaget utan beslöt en fortsatt revision och lämnade sålunda öppet åt k. m:t att öfverlämna arbetet åt en ny kommission.
Jämte de officiella ha af framstående medlemmar af svenska kyrkan under de senare åren utgifvits olika psalmboksförslag. Ett af dem, hvarigenom frågan otvifvelaktigt ryckt ett godt stycke närmare sin lösning är det af kyrkoherde EDVARD EVERS i Norrköping utgifna. Som bekant, är hr E. begåfvad skald, och denna egenskap är naturligtvis ovärderlig vid en psalmomarbetning. Att hr E. i mycket träffat det rätta, framgår icke minst af den utförliga recension, som professor N. Söderblom i Uppsala nyligen ägnat hans verk.
Då det tyckts oss intressant att af kyrkoherde Evers själf få höra huru han kommit till och uppfattat sitt ansvarsfulla företag med en psalmboksomarbetning, ha vi vändt oss till honom och erhållit följande svar, som vi härmed tillåta oss aftrycka:
Kyrkoherde Evers skrifver: När psalmboksförslaget af 1889 utkom, utarbetadt af biskop Ullman, domprosten Torén och d:r af Wirsén, anmodades jag af Nya Dagligt Allehanda att recensera detsamma. De studier i psalmboksfrågan och i den litteratur som hör dit, hvilka jag då gjorde och som utmynnade närmast i en förslaget afstyrkande granskning, har jag sedermera alltjämt fortsatt och lifligt intesserat mig för denna viktiga och ömtåliga fråga. När så psalmboksförslaget af 1896, utarbetadt af samme män, utkom, tog jag äfven afstånd från detsamma, visserligen icke i synliga artiklar, men så ofta det enskildt eller å sammankomster dryftades, enär jag icke ansåg att det träffat den rätta svenska folktonen.
Mina åsikter öfverhufvud angående vår psalmboksfråga vill jag i korthet sammanföra sålunda: Vår nuvarande psalmbok behöfver en revision, dels emedan där förekomma uttryck som såra den religiösa känslan hos många kyrkligt sinnade personer i vår folkkyrka — en mening som Gunnar Wennerberg kraftigt uttalade på förra kyrkomötet — dels
emedan en hel del uttryck äro så föråldrade att de väcka anstöt eller äro svårförstådda, dels ock emedan psalmer behöfvas för ändamål, som tillkommit på senaste tiden, t. ex. missionspsalmer.
Det fins visserligen en mängd personer, som med motvilja motse en sådan revision, enär deras vördnad för J. O. Wallins minne drifver dem att anse en ändring af hans verk för ett helgerån. Häremot vill jag dock invända, att Wallin själf ville, att arbetet skulle undergå ytterligare en revision innan det stadfästes, ehuru dåvarande medlemmar af K. familjen, påverkade af Wallins mäktiga personlighet, ville bringa saken till ett slut och därmed äfven gifva en hyllningsgärd åt Davidsharpan i Norden. Och vidare vill jag invända, att hvad som är åsyftadt att revideras är mindre Wallins egna psalmer än sådana han — stundom på kompromissens väg — upptagit af medarbetare. Det fins många psalmer af t. ex. Ödman och Åström, som aldrig användas i församlingarne och äfven om de kunna betraktas som oskadliga, likväl hindra upptagandet af härliga psalmskatter från kyrkans äldre tid. Bort därför med alla döda punkter och blindpipor i vår psalmbok och låt oss i stället få dessa gamla folkliga toner, som genljuda i nästan alla protestantiska kyrkor i Tyskland, utgångne från psalmdiktningens heroer.
Med denna uppfattning har jag gått till mitt arbete för att åstadkomma ett acceptabelt förslag. Då kyrkomötet 1898 afslog det af komiterade upprättade förslaget och tonen såväl bland allmänheten som inom kyrkomötet var den, att ett dylikt uppdrag icke borde lämnas åt en komité, gjorde jag förfrågan i ecklesiastikdepartementet, huruvida man tänkte fortsätta revisionen. Då härtill svarades nej, och jag då förklarade mig hafva för afsikt att upptaga försöket ensam, för så vidt jag kunde påräkna regeringens sympati och medel till tryckningskostnader, utlofvades mig af dåvarande statsrådet ett dylikt understöd, för så vidt arbetet blefve af beskaffenhet att förtjäna ett sådant. Efter detta uttalande fortsatte jag det arbete jag redan påbegynt, hvarvid jag naturligtvis tog hänsyn till hvad mina föregångare förut presterat och myndigheter uttalat utan att dock af dessa låta min egen uppfattning bindas. För att icke mitt arbete måtte bli af allt för subjektiv beskaffenhet satte jag mig i förbindelse med biskop Ullman och lät det undergå hans sakkunniga granskning, innan det utgafs i tryck förliden höst, hvartill statsanslag beviljades.
Förslagets syfte har emellertid aldrig varit att utgöra en slutlig lösning i frågan, endast att angifva den, som mig synes, rätta riktningen, men, ehuru åtskilliga domkapitel afstyrkt förslagets antagande i dess nuvarande form, synes dock öfverhufvudtaget allmänna åsikten vara den, att riktningen är den rätta, och att revisionen bör fortsättas enligt den
plan och de synpunkter, mitt förslag utvisar.» * *
*
Edvard Evers är född i Uddevalla den 12 maj 1853, aflade mogenhetsexamen 1872, blef student i Lund 1874, aflade där teor. teol. examen 1878 och i Uppsala praktisk teol. examen s. å. samt prästvigdes i Strengnäs 1879. Efter att ha tjänstgjort i Strengnäs stift 1879—80 och därefter i Stockholm, blef E. 1884 komminister i Adolf Fredriks församling i hufvudstaden, där den utmärkte predikanten snart vunnit stort rykte. 1892 utnämndes han till kyrkoherde i Norrköpings norra församling.
— 502 —
