Sida 530
HVAR 8 DAG
till gränsstaden. Dagen är ljus, natten likaså. Luften står stilla, genomträngd af denna skimrande klarhet, detta drömmande lugn, som utmärker den högnordiska sommaren. Man reser förbi finska Neder-Torneå kyrka på udden af Björkön, en slottslik kyrka i ljusgrått och med en inskrift ofvan ingångsdörren på svenska — från olycksalig Gustaf IV Adolfs dar. Till höger ligger Torneå med sin spetsiga kyrkspira, midt framför oss gångbron mellan städerna, till vänster det i lummig grönska inbäddade Haparanda, hvars förnämsta hus är det borgliknande hotellet.
Haparanda är om sommaren en idyll, en täck villastad med stora, väl ansade träd- och kryddgårdar, där rönnen, aspen och den hvitnäfriga björken äro prydnadsträd samt hunden bildar bersåer kring gröna eller hvita spalierer. Natt och dag flaggas det från hvitmålade flaggstänger på hvarje gård, ty nu är lifvet en fest, solskensfest.
Staden har ett femklassigt läroverk med präktigt gymnastikhus, folk- och slöjdskola samt ett seminarium, som är afsedt att utbilda lärarekrafter för den svenska finnmarken.
Till Torneå kommer man antingen med skjuts långs landsvägen och passerar då de svenska och finsk-ryska granitmonument, som angifva gränsens sträckning, eller till fots öfver en på enskildt initiativ uppbyggd gångbro, som leder öfver en grund älfvik och når fram till tullhuset, i hvars närhet ryska kommandoexpeditionen, ryska (grekisk-kotolska) kapellet och stadens rådhus äro belägna. Torneå stad är minnesrik, och främlingen skyndar alltid att där aflägga ett besök. Den anlades 1621 på en i Torne älf belägen ö, som genom vattnets upp-grundning och landets höjning sedermera blifvit halfö, så att man som sagdt kan köra dit från Haparanda, hette först T o r n ö ö, sedan Torne och ändtligen Torneå (på finska T o r n i o). Under kriget 1808—1809 lågo de finska, mot norden fördrifna trupperna inkvarterade här, hvarvid »fältsjukan» grymt grasserade i soldaternas led på grund af dålig och otillräcklig proviant samt en eländig sjukvård, hvarom Quennerstedt har upprörande saker att berätta i sin bok »I Torneå och Umeå».
På rådhuset kan man skåda Carl XII: s af kosackpikar genomstungna porträtt i olja, hvarefter man långs en präktig boulevard utmed älfstranden kommer till den vackra stadskyrkan med dess fjälliga spåntak och kråmska tupp öfverst på tornspiran. Kyrkan, som ger ett mycket ålderdomligt intryck, har bland annat intressanta takmålningar samt åtskilliga vackert snidade och målade detaljer: predikstolen, korskranket med dess båda symboliska pelare, fönsteröfverstycken o. s. v. På kyrkogården ligga svenskar, finnar och ryssar jordade i den goda grannsämja, som först döden mäktar beskära.
Norra finska stambanan, redan öppnad till Kemi stad 3 mil söder om Torneå, blir innevarande höst färdig för trafik till Torneå. Stationen bygges nu som bäst på vänstra älfstranden, midt emot staden, dit i första hand en ångfärja kommer att förmedla trafiken i afvaktan på att svenska stambanan fortsattes till gränsen, så att den ur ekonomisk synpunkt nödvändiga internationella samfärdseln ej längre måtte försvåras. Någon ovisshet synes på somliga håll ännu förefinnas, huruvida stambanan bör sträckas till Karungi vid Torne älf eller till Haparanda stad, men alla giltiga ekonomiska och politiska skäl tala otvetydigt för att Haparanda bör väljas till den norrländska stambanans ändpunkt.
— 512 —
utsikt öfver haparanda.
