Sida 568
carl larsson.
MED ANLEDNING'AF 50-ÅRSDAGEN DEN 28 MAJ 1903.
För HVAR 8 DAG af GEORG PAULI.
■Jlhkväfd Sfitn allt.d har Cail Larsson under några dagar hyst HVAR 8 DAGS fotograf i sitt Dalahem. Det är taflor, llefvande taflor vi gifvet af denne konstr ar, hans A ära och hans hem, och vi äro vissa om att vänner till Carl Larsson och beundrare af hans konst skola med odelad glädje se dessa våra bilder— Carl Larssons vänner och beundrare, det äro vi alla i detta land.
Kan det verkligen vara sannt att Carl Larsson är 50 år gammal? Han, som alltjämt strör sina håfvor med ungdomens hela slöseri, han, som i alla sina verk ännu besitter det oförbränneligt goda humör, hvilket eljest plägar höra en långt tidigare ålder till — är han redan ett halft sekel gammal och trollar s'.ändigt iram löjen och leenden, skälmska cheruber ur vår blågula flagga — Carl Larsson, som oupphörligen griper sig an med nya kräfvande uppgifter, visande en dådlusta, som plägar sina redan under en konstnärs tidigaste mannaålder, under 30-åren.
Ja, det lär verkligen förhålla sig så, att vår jubilare föddes i Stockholm den 28 maj 1853 i ett hus, som ännu kvarstår vid Prestgatan i staden inom broarne. Inför detta faktum ställer sig vid närmare eftertänkande en annan fråga, alldeles motsatt den förra: är Carl Larsson ej mer än 50 år? Den allra flyktigaste blick på allt, hvad denna afundsvärda människa hunnit uträtta, kommer oss att häpna öfver den mängd arbeten, hvilka bära signaturen C. L. Hälften vore mer än nog för att fylla hvarje annan konstnärs verksamhet under ett helt lif, hvarje annan, som ej i likhet med Carl Larsson fått den stora gudagåfvan att kunna arbeta med lust och kunna få färdigt. Det är otroligt, hvad allt han hunnit med se'n han, en lekfull yngling med relativt långt hår, kom in på konstnärsbanan. Detta inträde skedde visserligen ganska tidigt. Larsson kom direkt ur folkskolan till konstakademien, där ban redan från första början gjorde sig bemärkt lika myc-
ket för sin talang, som för sitt utseende och sitt väsen, hvilket senare föranledde »gubben Boklund» att alltid titulera honom »den lille naive Larsson». I akademien hann han med både studier, prisfäflingar och att bidraga till sitt uppehälle — endast akademiens resestipendium har han ej hunnit eröfra, trots detta bort följa som själfklar sak efter den kungliga medalj, hvarmed hans prisämne öfver Sturens änka belönades 1876. Se'n Larsson samlat en liten reskassa på kaspergubbar och järnvägsinvigningar för »Ny illustrerad», sagoillustrationer och andra teckningar, började vandringsåren i Paris och slutade i den lilla byn Joir, nära Fontainebleau.
Under dessa år har han, som andra svenskar, målat taflor för salongen i Paris, både refuserats och medaljerats, det sistnämnda anno 1883, samma år han gifte sig med Karin Bergöe (alltså ytterligare ett par jubileer!). Och efter sin hemkomst har han hållit målareskola i Göteborg flera år, uppammat en hel del elever, hvaraf flera redan vunnit namn och rykte; har flyttat till Stockholm och slutligen till sitt hem i Sundborn, Dalarne, alltjämt målande, tecknande, arbetande och — last but not least — sällskapande. Uppräknandet af blotta namnen på hans arbeten skulle spränga ramen för dessa rader, och jag måste nöja mig med att i förbigående nämna, att han målat hela trapphuset i Göteborgs stads skola för flickor och (hittills!) halfva i Nationalmuseum med dekorativa väggmålningar samt att han fyllt Anna Maria Lenngrens samlade dikter och ett större urval ur Elias Sehlstedts med hundratals odödliga bilder.
Br AR S DAGS FOTOGRAF 1 STHLM. KlichS: Kern. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg
HOS CARL LARSSON I SUNDBORN: Biblioteket. - 550 -
