Sida 651
FRANSKA ÄREMINNEN
verkningen af bordet, som i hvarje höm fick ett bläckhorn och pänna som tillhört George Sand, Alexander Dumas, Lamartine och Victor Hugo. Man öfvertalade emellertid skalden att icke så bortgifva en sak af denna betydelse, då den ju kunde råka i ovärdiga händer — han behöll bordet och skänkte i stället tusen francs till tombolan.
i samma våning är biblioteket inredt, i hvilket finnas aüa vackra och sällsynta upplagor af Victor Hugo's verk. Väggarne i detta rum äro prydda med skaldens porträtt.
Andra våningen innehåller den lägenhet Victor Hugo upptog 1833 och 1848.
Antichambren är prydd med möbler han själf tillverkat under landsförvisningens dagar. Stora sa-
longen är helt fylld af teckningar af Victor Hugo. Härifrån inkommer man i ett annat rum, en kinesisk salong komponerad af Victor Hugo. Från detta rum inkommer man i ett som här blifvit i detalj kopieradt efter skaldens dödsgemak. Där står den stora sängen, byrån i hvilken han förvarade manuskript, arbetsbordet samt på spiseln det ur som visade den store mästarens sista timme.
I öfversta våningen äro inrymda porträtt af familjen m. m. De angränsande rummen innehålla en hel samling af olikartade föremål, som bära skaldens bild. Där finnas byster, stora och små, i brons, zink, lera och gips, medaljer, band, visor m. m„ allt sådant hvarmed gatan velat hedra honom, sådant som visar hans ofantliga popularitet.
monumentet öfver EMILE ZOLA.
Snart efter Emil Zola's död tog »Föreningen för mänskliga lättigheter» i Paris initiativet till en minnesslod åt den store skriftställaren och fosterlandsvännen. En komité föreslog trenne bildhuggare, men Madame Zola valde själf Constantin Meunier, den ryktbare skulptören. Denne åtog sig uppdraget med villkor att få samarbtta med Alexandre Charpentier. Den i-kizz till monumentet dessa konstnärer uppgjort har nu varit utställd och som naturligt är tillvunnit sig en ofantlig beundran.
Det mäktiga, men likväl graciösa verket visar vid foten af sockeln en mor med ett spädt och ett något äldre barn; ett stycke från dem står en arbetare, af den kraftiga typ Meunier skapat. På sockeln i-ynes Zola, liksom vandrande framåt, följd af en kvinnlig figur, Sanningen.
Säkerligen skall detta konstverk väcka en utom ordentlig uppmärksamhet öfver hela den civiliserade världen, dels tillfölje dess halt och dels på grund af de känslor som fö jt Zola under hans lifsgärning.
Efter fntoqrafi. Kliché: Bevift Silfversparre.
SKIZZ TILL DET BLIFVANDE ZOLA-MONUMENTET AF MEUNIER OCH CHARPENTIER. I HÖRNET MEUNIEh'S PORTRÄTT.
- 633 -
