Sida 72
HVAR 8 DAG
gifte sig med en småländsk prestdotter, en in: lie Sandberg. Han underlät ej heller att använda detta äktenskap som reklam, ådagaläggande hans »höga och ädla Moral», — i det m: lie Sandberg framställdes såsom hans trolofvade från ungdomsåren, som han förblifvit trogen och nu uppsökt trots sin vunna »höga» ställning.
Vid ett nytt besök i Stockholm upptog ändtligen Boheman hertigen i »E. L. U. D.», och därpå började den senare att själf kreera »asiatiska bröder» — ja, till och med systrar. Men redan nu började man draga sig för Boheman, hvilkens pän-ningar vid denna tid tyckes börjat sina ut. Med Gustaf IV Adolfs myndigblifvande vax också hertig Karls roll tills vidare utspelad. Boheman fann därför för godt att stanna kvar i Danmark, med undantag af en resa, som han skall ha företagit till Frankrike, hvarifrån han återkom med nya pänning-medel. Det påstods, att han skall ha åtagit sig att tjänstgöra såsom »politisk correspondent» till dåv. republikanska regeringen i Frankrike.
Hösten 1802 uppenbarade han sig emellertid ånyo i Stockholm och blef där nu ånyo väl mottagen, ej blott af hertig Karl, utan äfven af själfve Gustaf Adolf, som redan nu visade tendenser för »mysticism». En annan högboren bekantskap vann Boheman i hertig William af Gloucester, konung George III: s brorson, som från Petersburg kommit öfver till Stockholm och där trifts så bra, att han beslutit stanna öfver vintern.
Men under det Boheman sålunda frotterade sig med Stockholms finfinaste kretsar, sammandrog sig långt härifrån det moln, som skulle göra slut på hans efemera storhet. Den ryktbare Gustaf Mauritz Armfelt hade blifvit nänmd till svensk minister i Wien. Från honom ingick en vacker dag rapport, att han erfarit, det Boheman vore en besoldad agent för »jakobinerna» i Frankrike.
Denna underrättelse ingick nästan samtidigt med, att konung Gustaf Adolf förklarat sig villig att reci-piera i »E. L. U. D.» Nu lyckades flere förnäma herrar förmå honom att afstå härifrån. Boheman fortsatte emellertid med sin »andeskådning» hos hertig Karl, hvarvid hertigen af Gloucester alltid närvar. Det fördes protokoll öfver de högviktiga förhandlingarne, hvilket var synnerligen oförsiktigt, alldenstund bland annat förekom en så märklig scen som hertig Karls »svärjning» till — konung!
Emellertid uppbrötos Bohemans bref, hvarvid bland annat påträffades äfven ett bref till prins Karl af Hessen i Köbenhavn (svåger till danske konungen och till Gustaf III: s änkedrottning). Brefvet befanns innehålla en slags quasi-politisk rapport, som tycktes utvisa, att Boheman äfven låtit bruka sig till en slags politisk spiontjänst af danska regeringen.
Nu följde katastrofen! Den 18 februari 1803 häktades Boheman i sin bostad af underståthållaren och en generaladjutant. Hans papper beslagtogos och återlämnades icke till honom, ej ens då han den 8 april i Helsingborg öfverlämnades åt de danska myndigheterna. I vår då officiella tidning omnämndes, att Boheman »väckt regeringens uppmärksamhet genom sina föregifna hemliga kunskaper, genom diktade syner och uppenbarelser, genom obehörigt deltagande i politiska ärenden och förmätna spådomar om statens öden».
Papperen, som ända till 1809 förvarades i en särskild kista, innehöllo mest ett sammelsurium. Mycket graverande ansågs emellertid en teckning, som framställde en konung på stupstocken. Då denna förevisades hertig Karl (som förhördes i målet, lik-
som hans gemål, hertigen af Gloucester m. fi.), skall denne hafva uttryckt sin »lifliga ovilja) öfver att ha blifvit förd bakom ljuset af en sådan skurk.
Värst för Boheman blef emellertid, att han utvisades äfven från Danmark, där man ansåg sig. böra rentvå sig från misstankarne att ha dragit någon nytta af äfventyraxens tjänster. Genom den häri-, genom nödtvungna försäljningen af sina ägodelar i Danmark förlorade Boheman största delen af sin förmögenhet.
Hans korta glansperiod var nu slut. Ännu var han blott 39 år gammal, — men de återstående tre decennierna af hans lefnad förflöto under lika oupphörliga som fruktlösa reklamationer hos den svenska regeringen (han påstod sig bl. a, ha förlorat värdepapper för 20,000 rdr vid konfiskeringen 1803). Han uppvaktade Gustaf IV Adolf 1806 i Greifswald och erhöll vissa löften, som dock ej uppfylldes. Efter 1809 blef han modigare och än mera enträgen samt vågade 1814 till och med göra ett besök i Stockholm. Efter få dagar fördes han emellertid därifrån och till svenska gränsen alldeles som förra gången. Och lika liten framgång hade han med sina klagoskrifter 1820, 24 och 28.
Han drog sig under tiden fram medels en »handelsagentur» i Hamburg samt genom understöd från fursten af Waldeck. Efter den småländska prostdottern hade han snart blifvit änkling, hvarpå han äktat en tyska, Anna Fischer, hvilken skänkte honom 8 barn. In i det sista tyckes han ha bevarat en »honnette ambition», att döma af, att han ännu 1828, således vid 64 års ålder och — enligt sin egen utsago — »lutande mot grafven», ber om titel af generalkonsul eller kommerseråd. Skälet är enkelt, nämligen att dessa titlar — »ofta tilldelats ovärdigare». . .
Den 14 april 1831 slöt ändtligen denna äfven-tyrarbana, mera märklig genom de egenskaper, som-äfventyraren tyckes belt ha saknat, än genom dem lian haft. — En son af Boheman blef militär i först, tysk, sedan rysk tjänst, utan att vi dock veta, om släkten fortlefver i Tyskland. Däremot har den i Sverige vunnit ett aktadt och berömdt namn genom »andeskådarens» nevö, den fräjdade entomologen Karl Henrik Boheman.
SARAH BERNHARDTS ANKOMST TILL STOCKHOLM.
- 54 —
