Sida 183
MED SELMA LAGERLÖF I JERUSALEM
lian ned korset i gatan, som en börda, den ban aldrig mer skulle behöfva lyfta och knackade på klosterporten med tre starka, pockande slag. Innan ännu någon hunnit öppna, hade han ryckt törnekronan af hufvudet, och ibland gick han så långt, att han kastade den till en af •de hundar, som hade sin sof-plats i närheten af klostret.
»Därinne i klostret kände man till hans knackning. En af de fromma systrarna öpp-
vägen till järnvägsstationen. kucm' a-b-
»Han företog nästan hvarje dag en vandring till järnvägsstationen».
nåde portluckan och stack ut till honom ett litet rundt bröd.
»Härvid råkade han i en förfärlig vrede. Han tog ej emot brödet utan lät det falla ned på gatan. Han stampade i marken och upphäfde vilda skri af förtviflan. En lång stund stod han kvar utanför porten. Ändtligen återtog han sitt utseende af tålmodigt lidande. Han böjde sig till och med ned efter brödet och ät upp det med rofgirig hunger. Han sökte reda på törnekransen, och han lyfte åter
upp korset.
jAFFAPOKThN. Kliché: Brffrt Silfversparre.
Han passade på att möta karavanerna, som aflastade sina varor vid Jaffaporten».
GRÅTOMUREN, där judarne tryckte sig intill den kalla stenen och gräto.
