Sida 184
MED SELMA LAGERLÖF I JERUSALEM.
»En vacker dag i augusti hade korsbäraren gått ut genom Damaskusporten.»
»Då han sålunda hade tillryggalagt Kristi lidandes väg, började han genomvandra hela staden i oroligt sökande. På den trånga, folkuppfyllda Davidsgatan, åstadkom han ett lika svårt hinder för samfärdseln, som en kamel lastad med risknippor, men ingen människa hvarken bannade eller ofredade honom.
»Under dessa vandringar hände honom någon gång, att han kom in på den trånga förgården till den heliga grafvens kyrka. Men här lade ej den stackars korsbäraren ned sin börda, här ryckte han ej törnekronan från hufvudet. Så snart han varseblef den tungt gråa fasaden, vände han sig bort och flydde. Icke vid någon af de glänsande processionerna, inte ens vid det stora påskundret syntes han där. Den gamle botgöraren tycktes vara öfvertygad om att på detta enda ställe skulle han omöjligt kunna finna hvad han sökte.
»Men eljes passade han på att möta karavanerna, som aflastade sina varor vid Jaffaporten. Han satt utanför gästhusen och beskådade alla främlingar med forskande blickar. Sedan järnvägen mellan Jaffa och Jesusalem kommit till stånd, företog han nästan hvarje dag en vandring ned till järnvägsstationen. Han uppsökte patriarker och biskopar i
deras bostäder, och alla fredagar infann han sig på platsen framför gråtomuren, där judarne tryckte sig intill den kalla stenen och gräto öfver palatset, som var förstördt, öfver muren, som var kullstörtad, öfver makten, som var gången, öfver de store männen, som lågo döda, öfver prästerna, som hade farit vilse, öfver konungarna, som hade föraktat den Allsmäktige.
»En mycket varm och vacker dag i augusti hade korsbäraren gått ut genom Damascusporten och vandrade omkring på de kala och öddiga marker, som omgåfvo den Gordonska kolonien. Medan han stapplade fram vid vägkanten, blef han varse en lång rad af vagnar, som kommo Irån järnvägsstationen och körde fram mot kolonien. I vagnarna sutto människor med sträfva, allvarliga ansikten. Flera af dem voro mycket fula med ljust hår, som stötte en smula i rödt, med tunga ögonlock och utskjutande underläpp.
»Då dessa människor foro förbi korsbäraren, gjorde han, som han alltid brukade, då nya pilgrimskaror drogo in i Jerusalem. Han släppte ned korset på marken, hans ansikte klarnade, och han lyfte armarna mot himmelen.
»Då de åkande sågo honom, som stod därmed
damaskusporten.
Kliché.■ Kem. A.-B. Bengt Silfversparre, Sthlm—
kolonien. Kliché, Kem A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Ghg.
De Gordonska kolonisterna funno det väldiga kortet ligga på trappan framför deras hus.'
— 166 —
