Sida 185
MED SELMA LAGERLÖF I JERUSALEM.
korset, ryckte de till, men ej af häpnad. Det var snarare så, som om de väntat att just detta skulle bli den första syn, som mötte dem i Jerusalem.
»Flera af dem reste sig i innerlig medömkan. De sträckte ut armarna, man såg på dem, att de hade velat stiga ur åkdonen för att hjälpa den gamle att släpa fram hans börda.
»Några af kolonisterna, som redan voro hemmastadda i Jerusalem, sade till de nykonne: — »Det där är en vansinnig stackare, så går han här alla dagar. Han tror, att han bär Kristi kors,, och att han måste släpa på det tills han funnit den som skall bära korset i hans ställe.»
»De åkande vände sig tillbaka och blickade efter korsbäraren. Så länge som de sågo honom, stod han kvar med armarna upplyfta i en ställning af obeskriflig hänförelse.
»Men detta var sista gången, som någon såg den gamle korsbäraren i Jerusalem. Nästa dag väntade de spetelske, som ligga lägrade utanför portarna, förgäfves på hans ankomst. Han störde ej de sörjande på begrafningsplatserna, han besvärade ej väktaren i Kai-fas hus, de fromma damerna af Sion gjorde utan nytta i ordning det bröd, som han hade brukat hämta hvarje dag. Den turkiske portvakten i den heliga grafvens kyrka blickade ofrivilligt efter honom för att se honom komma och fly, och de goda vattenbärarne undrade öfver, att han ej infann sig på de folkuppfyllda gatorna.
»Den gamle stackaren visade sig aldrig mer i den heliga staden. Man visste ej om han låg död i sin grotta borta på Oljoberget eller om han hade vandrat bort till sitt fjärran hem.
»Det enda man säkert visste om honom var, att han ej mer släpade på sin tunga börda. Ty morgonen efter dalböndernas ankomst till Jerusalem funno de Gor-donska kolonisterna det väldiga korset ligga på den höga trappan framför ingången till deras hus.»
— 167 —
med selma lagerlöf i jerusalem: de gordonska kolonisterna. K™, A-B. B^ si^^, aum-o*. 'tian Iror att han bär Kristi kors, och att han måste släpa på det, tills han funnit den, som skall bära korset i hans ställe.»
