Sida 21
ANTIKVITETER
Kliché: Bengt Silfversparre.
PRAKTPJES FRÅN 1600-TALETS MIDT: Kabinettskåp med inläggningar i tenn.
fabriker för dylik porslinstillveikning, hvilken är uppdrifven till en så hög grad af konstskicklighet, att det ofta fordras ett särdeles skarpt öga för att kunna urskilja, att det är nygjordt och icke antikt porslin. De gamla märkena sättas ogeneradt på, så att det är fråga om fullkomliga förfalskningar. Och icke endast privatpersoner, utan äfven museer ha många gånger blifvit förda bakom ljuset. Nyligen inköptes sålunda en, som man trodde, antik, präktig möbel till ett museum i Berlin för en summa af ett par hundra tusen mark. Det har sedermera upptäckts, att åtminstone delar af denna pjes äro nygjorda!
Här i Sverige tyckes kärleken till antikviteter ökas år efter är, hvarigenom en naturlig följd blifvit, att prisen på dessa gått upp i betydlig grad. Frågas det, hvilka slag af antikviteter som hälst samlas och hvilka stilar som föredragas, kan man nog svara, att det i Sverige knappast finnes samlare, hvilka slagit sig på en viss specialitet — det skulle i så fall vara tafvel-och gravyr saml are — utan att antikvitetssamlarn e hos oss gärna ha litet af hvarje i sina kollektioner. Med afseende å stilarne torde det häller icke vara så kinkigt. Den ena samlaren föredrager kanske den i svängda former hållna rococostilen och dess utsirningar, style Louis XV, under det att den andra föredrager Louis XVI med dess antika motiv och räta linier. Den ene vill gärna i sin våning vara »gustaviana den andre håller på Napoleon och Carl Johan — men det hindrar icke att våra samlare, utan att göra sig några samvetskval, tvärt om med nöje, icke sällan i sina hem låta de olika tide-hvarfven komma i intim beröring med hvarandra.
De stora städerna på kontinenten, t. ex. Hamburg, Köln och Paris, ha, som bekant, sina
antikvitetsaffärer, som en konstintresserad turist aldrig underlåter att besöka. I en stor konst- och antikvitetsaffär har man ju också tillfälle att beskåda de mest olika föremål, hvilka växla månad efter månad, allt efter som varorna afsättas. Och så kommer, också det till skillnad från ett museum, den oerhörda lockelsen att man, ifall man har medlen härtill, är i stånd att i en konst- och antikvitetshandel köpa hvad man önskar.
Äfven Sverige äger en dylik stor konst- och antikvitetshandel med allt som oftast förstklassiga saker, hvilka säljas under hand eller gå under klubban vid under lnppet af säsongen hållna auktioner. Det är Bukowskis konst- och antikvitetshandel, belägen n:o 2 D Arsenalsgatan i Stockholm, den allbekante affären, som 1867 grundades af den polske patrioten och flyktingen Henrik Bukowski, den man, som, kan man väl säga, införde ordning i den svenska konsthandeln. Affären öfvertogs efter Bukowskis död, den 11 mars 1900, af amanuensen vid Nordiska museet, hr C. Palm.
Låtom oss kasta en blick på några af de dyrbarheter, som för närvarande finnas eller som funnits hos Bukowskis, och på detta sätt erhålla en smula insikt om hvad de svenska samlarne äga eller ägt! Ty åtskilligt af hvad som säljes å auktionerna går ju utrikes, något som är omöjligt att hindra.
Gamla svenska möbler måste naturligtvis i hög grad intressera svenska samlare. Vi se här en afbildning af en gustaviansk byrå, en praktpjes af den berömde möbelsnickaren Haupt, signerad med hans namn och årtalet 1780. Denna byrå, hvartill
— 3 —
SVENSK CHIFFONIER AF IFVERSON.
