Sida 508
/IVAR S DAG
ten i Panna. I Panna lefde ännu Lookpal Singh med tynande lif under det Sri Ghazner, Rao Radj och Mahdai Singh spunno intriger kring hvarandra och kring hans tron. Hvad Sindha angår, så hade hon upphört att bekymra sig om den projekterade tronföljden, hvarför hon föreslog, att vi skulle ge Pannastatens affärer på båten och att hon skulle följa mig till Kina. — Och på beslutet följde handling. Sindha med kammarjungfru och allt sitt bagage vände Indien ryggen och flyttade öfver på Kinabåten. Hufvudorsaken hvarför underhandlingarne med Pannahofvet råkat, i stockning var enligt Sindhas uppgift, att Rao Radj och Mahdai Singh uppställt som villkor, att jag före giftermålet skulle offentligen öfvergå till Brahmas lära och offra åt afgu-darna samt genast efter min ankomst till Indien bege mig på någon slags pilgrimsfärd till Benares. Sindha var visserligen själf ehuru uppfostrad i en engelsk familj hedning — det hade af Rao Radj gjorts till villkor vid öfverlämnandet till mr X., att hön ej fick uppfostras i kristna läran — men hade förklarat å mina vägnar, att jag aldrig skulle underkasta mig något dylikt. Sri Ghazner hade emellertid ansett att jag först borde förmås att komma till Panna, sedan blefve det väl någon råd med religionen. Men Rao Radj höll på sin mening — först offra åt afgudarne.
Nu ville emellertid Sindha vid ankomsten till Kina taga undervisning i någon af de engelska missionsskolorna och låta döpa sig, hvarefter ingenting stode i vägen för vårt giftermål. Ehuru jag i intet afseende yrkade på hennes öfvergång till kristendomen ansågo vi detta dock nödvändigt, om ett lagligt äktenskap skulle kunna komma till stånd.
Ombord gjorde Sindha bekantskap med en engelsk fru, bosatt i Ningpoo, som erbjöd henne att öfver vintern bo i hennes hem, där undervisningen och kristnandet skulle kunna äga rum. Mrs B. från Ningpoo, som var en vänlig gammal dam, ansåg, att jag till våren 1899 skulle kunna komma dit och ville hon då gärna göra bröllop för oss. Jag kunde ju under vintermånaderna tilfredsställa min reslust i det inre af Kina. — Då vi ankommo till Shanghai var denna öfverenskommelse fastställd och Sindha afreste genast under mrs B: s beskydd med ångbåt till Ningpoo, under det jag tills vidare stannade i Shanghai.
Efter några månaders kringflackande i de centralkinesiska provinserna inträffade jag i slutet af februari 1899 i Peking och erhöll ett par dagar senare ett bref från mrs B. i Ningpoo, att Sindha vid jultiden ådragit sig lunginflammation och redan i början af januari aflidit. Hennes kvarlefvor och alla hennes ägodelar hade genom engelska generalkonsulatets försorg afsändts till Indien. Bani Sindha var då 20 år gammal.
Här tystnade min vän engelsmannen och satt länge stirrande ned på en trollkar', som satt på gatan spelande för en jättelik cobra, som ringlade sig framför hans fötter.
Så var den sagan slut, fortsatte han, dock ej alldeles slut. I december 1899 återkom jag till Europa från Kina och erhöll ett bref som sökt mig rundt he'a världen. Brefvet var dateradt i april och underskrifva af Sri Ghazner Bahadur. Ministern underrättade mig i affärsmässig ton, att Rani Sindhas lik och ägodelar återkommit till Panna och att hennes testamente öppnats. Som Ni, skref han vidare, i detsamma är omnämnd bör Ni med första komma till Indien för att bevaka er rätt. Han sände mig till yttermera visso ett bref från engelska residenten for Bundelkhandsta'erna, hvari denne på grund af arfsangelägenheterna förfrågade sig angående min vistelseort. Jag skref genast till residenten med begäran om ytterligare upplysningar, men erhöll intet svar och då hela saken föreföll mig obehaglig, lät jag den förfalla.
Efter fotografi. Kliché: Bengt Silfversparre.
BADGAT I PANNA..
Emellertid förde mig andra angelägenheter ett år senare till Indien och jag beslöt då att besöka Panna för att om möjligt få klarhet angående de uppgifna affärsangelägenheterna.
I Nowgong träffade jag residenten för Bundel-khandstaterna och erhöll af honom alla upplysningar jag önskade hvarför jag afstod från den rätt besvärliga färden till Panna. Residenten berättade att Lookpal Singh i slutet af år 1898 aflidit troligen förgiftad af Sri Ghazner och efterträdts af Mahdai Singh trots att Sri Ghazner intrigerat för en aflägsen släkting till Lookpal.
Sindha hade icke efterlämnat något testamente och det af Sri Ghazner till mig sända brefvet från residenten var falskt. Sri Ghazner hacle af någon orsak, som är svår att bestämma, velat locka mig till Panna — kanske för att på mig hämnas Sindhas död. Diamanterna hade att börja med stannat i residentens vård. Emellertid hade Sri Ghazner under sommaren 1899 försökt att förgifta Mahdai Singh och då detta misslyckats tagit till flykten. Det hade visat sig att staten under hans förvaltning blifvit fullkomligt bankrutt och anklagelser hade väckts mot honom för underslef och stämplingar med ryska agenter. Dock var han försvunnen. För att upphjälpa statens affärer hade prinsessans diamanter försålts och den gam^e Rao Radj hade gjorts till Mahdais förste minister.
Då det föreföll mig, som min vän engelsmannen visade alldeles för litet intresse för det rike, som så när blifvit hans och för den furstefamilj, med hvilken han ärnat befrynda sig, försökte jag öfvertala honom att tillsammans med mig företaga en resa i Bundelkhanddistriktet och aflägga ett besök i Panna. Men den tillämnade maharadjan svarade, att då Sri Ghazner ej funnes där hade Panna ej längre någon dragningskraft för honom. Han hade icke någon lust att utsätta sig för en färd i oxkärra genom Bundelkhands d|ung'er allra minst under den hetaste tiden på året. En sådan lust för-sporde emellertid jag och en vacker dag, då termometern visade 45 grader Celsius lämnade jag min vän rökande och medi'erande på »Esplanads» veranda och satte mig på Delhitåget.
Efter att ägnat nära en månad åt Delhi och Agra befann jag mig en aprildag midt inne i Bundelkhanddistriktet i Tjattarpurstatens hufvudstad på fest hos maharadjan Wisnawath Singh Bahadur. — Där berättade mig stadens lärde och uppsatte män åtskilligt om Pannastaten. Maharadjan af Panna Mahdai Singh Bahadur hade af indiska regeringen blifvit afsatt, förd till Nowgong och där stäld inför en krigsrätt, anklagad för att med gift aidagatagit sin farbroder och förste minister Bao Radj. Det hade, berättade man vidare, flera gånger förut varit i bråk Panna och den förre maharadjans förste
