Sida 115
Alexandrine Henriette Sparre. En tidsbild från det adertonde århundradet. Strödda anteckningar ur ett familjearkiv af J. J. Albert Ehrensvärd. Med 11 bilder
ALEXANDRINE HENRIETTE SPARRE.
I I I
1782 inköpt gården »för ett röf-varepris» — rykten gingo till och med att han mutat en högtstående rådgifvare åt en af säljarne. Emot någon vinst på handeln var Ruuth likvisst villig att åter afyttra egendomen. Johan Sparre var en försiktig man, som ej lät locka sig endast af sonens entusiastiska loford, utan äfven fordrade mer exakta uppgifter, hvarför han också lät en gammal inspektor upprätta en beskrifning öfver gården. Egendomlig för en modern läsare klingar en fras, som själf-mant för tanken tillbaka till hofveriets dagar; när den gamle inspektorn skall tala om det till egendomen hörande bond-godset och dess värde, sker det i följande ordalag: »bönderna äro nog matta och behöfva hvila.» Omfattande arbeten hade äfven af de närmast föregående ägarne utförts, och man förstår, hvilka som därå blifvit lidande.
Handeln kom emellertid till stånd 1783; och Johan Sparre, hvilken från 1780 åter varit bosatt i Stockholm, nedflyttade nu jämte sin familj för att taga den nya egendomen i besittning. Till namnet kvarstod han väl ännu såsom kommendant på Sveaborg, men efter 1780 hade han icke varit därstädes bosatt eller utöfvat kommendantskapet, hvilket han för öfrigt skött med kraft och stränghet. I stilla lugn förflöto nu den gamle generalens dagar på Tosterup, delade, såsom en i tidens öfliga stil hållen minnesteckning säger, »mellan vänskapen och
skånsk bonde. akvarell af karl august ehrensvärd. / Tosterups arkiv.
Etuden».* Hvari denna senare bestått, kan man förstå af ett bref från vännen och vapenbrodern generalen von Hermanson, hvilken var bosatt å en granngård Rynge. I detta tackar nämligen Hermanson för lånet »såväl af Lutheri bok som af krigsrelationerna.» Luther lär äfven varit Sparres favoritförfattare; med sitt obändiga lynne förenade han likvisst ett djupt religiöst sinnelag, som tyckes förblifvit oberördt af den strömning i motsatt riktning, som genomgick tiden. Häri som i åtskilligt annat synes han hafva tagit arf från det karolinska tidehvarfvet, inom hvilket hans första barnaår fallit.
Johan Sparre hade nu fyllt sina 73 år. Man åldrades fortare den tiden än nu; krämpor och den oundvikliga »po-dagern» hade ej heller uraktlåtit att infinna sig. Säkerligen antog han själf, att hans offentliga lif var slut. Men med år 1788 stundade oroliga tider för riket. Redan i skrifvelse af den 30 maj detta
* Minne af General-löjtnanten etc. etc. Grefve Johan Sparre, på begäran uppsatt af Magn. Laur. Ståhl, phil. mag. och rector vid Ystads trivialskola. Lund 1791.
Källa: Project Runeberg ·
