Sida 229
Gustaf Eriksson Vasa. 12 maj 1496(?)—29 sept. 1560. En minnesteckning af Ludvig Stavenow. Med 13 bilder
gustaf eriksson vasa, I95
konungen, icke reformatorn, som trycker sin stämpel på hela kyrkoreformen. Det är från statsintresset, drifvet till dess yttersta konsekvens, som krossandet af den gamla kyrkomakten utgår; det är från statsintressets synpunkt som den nya lärans religiösa innebörd återhålles och blott småningom får utveckla sig, för att ej väcka någon oro hos denna lättrörliga allmoge, som Gustaf med så mycken möda stillat. Då reformatorn i dessa hänseenden förfäktar en annan åsikt, krossas han hänsynslöst af Gustafs hårda hand och kastas åt sidan. Men visserligen utjämnade tiden i detta fall mycket af motsatsen, och den gaf mäster Olof rätt, när väl hans egen glödande protestantiska tro och starka känsla för sin kyrkas själfständiga rätt att förfäkta sina innersta tendenser så småningom under kampen mot den katolska reaktionen gripit hela Sveriges folk i dess innersta själ.
Konung Gustaf är egentligen icke någon religiöst anlagd personlighet. Han tillhör icke dessa naturer, som i sin själ törstat efter en frälsningsvisshet, som den för-världsligade gamla kyrkan ej kunde bjuda. Han har säkert icke känt Luthers själanöd eller Olaus Petris hänförda tros-nit. Men han var en öppen och fördomsfri intelligens, en förståndsmänniska, hvars klara tankegång och hänsynslösa obundenhet af traditionen måste tilltalas af den enkla protestantiska läran. Han har med ifver gripit dess praktiska konsekvenser och prässat dem så radikalt som möjligt för sina egna världsliga syften, men detta hindrar icke, att hans egen åskådning kunde alltigenom harmoniera med protestantismens religiösa principer och uppriktigt genomträngas däraf. Ju mer ko-
GUSTAF VASA. GOUACHEMXLNING FRÅN 15OO-TALET. A Gripsholm.
nung Gustafs lefnad flöt fram, dess mer synes han också gripen af reformationens ande och framstår såsom hennes varma anhängare. Hans egna bref och uttalanden vittna mer än nog om denna djärfva förtröstan på evangelii sanning och detta nit för dess spridande till nedslående af all lögn och påfvisk vidskepelse, som först den starka personliga öfvertygelsen kan ingifva; och denna öfvertygelse strider icke mot den psykologiska anläggningen af denna mäktiga individualitet. Tvärtom. Det skulle alltigenom varit oförklarligt, om icke en så
Källa: Project Runeberg ·
