Sida 193
Tyska studentdueller. Af Axel Wallengren. Med 1 bild
TYSKA STUDENTDUELLER.
79
dre sekundanten skött sig »comment-mässig». Blifva flera dylika frågor af »den opartiske» nekande besvarade, måste den andre sekundanten eller paukan-ten taga afträde, hvilket särskildt för den senare är en stor skam, som gör att han inom studentkretsar icke gäller såsom »honorig».
Mensuren slutar först efter 60 »Gänge», sä framt icke »Abfuhr» dessförinnan ägt rum. I vanliga fall äro såren läkta på 5 å 6 dagar, under hvilka bier icke får drickas — hvilket är en svår penitens för en tysk student! Fall förekomma dock äfven, då paukanten får ligga vecktals på kliniken för att återställas.
Äfven vid de »mensurer», som de äldre kårstudenterna måste utfäkta ■— två gånger i terminen — begagnas »Schlä-ger». Vid »Beleidigungsmensuren» är vapnet en lätt sabel, och då finnes icke bandage om arm och ögon, hvarför också såren därvid äro farligare och vid kraftiga hugg lifsfarliga.
Ju flera ärr kårstudenten har, desto stoltare känner han sig. Så kallade »Re-nommage-Schmisse» — långa ärr på kinden — äro särskildt högt uppskattade, och dylika sår blifva ofta behandlade på ett specielt sätt, för att göra ärren rätt breda! Det är emellertid en lätt afslöjad liten humbug, ty de bästa fäk-
tarne hafva i regeln sina ärr i hufvudet, där de icke synas för hårväxtens skull. En af de skarpaste duellanter jag någonsin sett — jag har nyligen sett honom göra »Abfuhr» på ett par minuter i en allvarlig sabelduell — har icke ett enda ärr i sitt ansikte, hvilket är rosigt och finhyllt som trots någon »Gretchen». Detta smärtar honom dock, ty när han skall sända sin fotografi till en ung dam, »sieht mann ja wie ein elender Gymnasiast aus!»
Om alltså en god portion fåfänga kommer med i spelet genom de tyska studentduellerna, finns det dock en sak, inför hvilka den mest inbitne fiende till denna brutala sport måste känna aktning: det orubbliga mod och den självbehärskning, som läggas i dagen, äfven när blodet flyter i strömmar och den stridande vacklar af matthet. Icke ett ljud af smärta, icke ett det minsta utrop — på sin höjd då och då ett svagt flämtande, när ett nytt hugg susat fram och flängt en hvass refva i det skälfvande köttet. Som en förskola för kriget är duellväsendet nog oöfverträffligt, men det är väl ändå icke en af studentlifvets hufvuduppgifter, ej ens i en tid, då hela Europa tagit till sitt valspråk: si vis pacem, para hellum —?
Källa: Project Runeberg ·
