Sida 81
Det femtionde häftet. Af Karl Wåhlin. Med 17 bilder
DET FEMTIONDE HÄFTET.
7 i
välvilja att anbefalla företaget i hans benägna åtanka och på boutredningsmannens tillmötesgående att såsom testamentarisk disposition erkänna Antells löfte i ett bref till grefve Snoilsky om att hafva saken i minne. Sverige hade en varm vän i denne kosmopolitiske finske patriot, som vid sidan om sina storartade donationer till Finland ihågkom Nordiska muséet och Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien med betydande summor.
Vid bankofullmäktigen Magnus Julius Neijbers bår yttrade pastor primarius Fredrik Fehr om den aflidne: »Han valen känslig och kärleksfull man med ett friskt, frimodigt och flärdlöst sinne, fylldt af aldrig sinande lifsglädje. Lifvet var också för honom rikt. Hans håg drog honom icke blott till hans hufvudsakliga verksamhet, aftarslifvet, den var jämväl öppen och kanske allra helst öppen för den glädje, som konsten och naturen kunna skänka.» Och talaren hade rätt: med Neijber bortgick en af Stockholms affärsvärlds mest sympatiska och af idéela intressen lifligast berörda medlemmar.
Inom affärsvärlden verkade äfven filosofie doktorn Jakob Ulrik Quensel, dock först efter att hafva en tid egnat sig åt lärarekallet. Under de många år Quensel var verkställande direktör för Skånes enskilda bank utvecklades denna till ett centrum för provinsens affarslif. Till den mycket fordrande chefsställningen kommo kommunala uppdrag, som togo hans tid starkt i anspråk. Det oaktadt glömde han ej de estetiska intressen, som han odlat under sina universitetsår. Då »Konstföreningen för södra Sverige» i början af 1870-talet framträdde, var Quensel en af dess stiftare, och han förblef alltsedan en intresserad ledamot af dess styrelse.
Med Henrik Davidson, den framstående finansmannen, verkställande direktören och vice ordföranden i Skandina-
anna carlotta t.effler, duchessa di caianello.
byst af chiaradia. •
viska kreditaktiebolaget samt Danmarks generalkonsul förlorade Stockholms finansiella värld en lika skicklig som rastlöst verksam medlem. Genom sin energi, sina grundliga kunskaper och sitt förbindliga sätt utmärkt lämpad för de platser han beklädde, åtnjöt han med rätta ett allmänt och odeladt personligt anseende bland sina medborgare.
Då uppropet till aktieteckning 1892 utgick, var det endast en person som utan att vara personligen tillfrågad och utan att vara för redaktören personligen bekant anmälde sig såsom intressent, nämligen f. d. hofrättsrådet Carl Johan Lindencrona i Kristianstad. Detta tillmötesgående, som vittnade om ett lifligt intresse för den litterära verksamheten i vårt land, väckte min nyfikenhet att få veta något mera om mannen. Han var, har det berättats mig, i sin krafts dagar en skicklig jurist, känd för sin förmåga att klart och mönstergillt affatta sina
Källa: Project Runeberg ·
