Tillbaka Read Runeberg

Ord och Bild: 1896

Originalsida 31
Originalsida 31
Originalsida 30
Originalsida 31
30–31

Sida 31

Drottning Kristinas sista dagar. Af C. Bildt. Med 9 bilder

DROTTNING KRISTINAS SISTA DAGAR.

31

flitigt rekommenderande af sina skydds-lingar. I allmänhet var det icke svårt att bli rekommenderad af henne: litet smicker var allt som behöfdes. Lägg härtill de täta förbindelserna med lärde och konstnärer, och man skall finna, att sekreterarne icke hade någon sinekur. Santini skötte den största delen af brefväxlingen; den öfriga ombestyrdes af Galdenblad, som dessutom ägde att biträda Kristina vid redaktionen af hennes egna litterära arbeten. Dessa hafva icke alltid vunnit därpå. Hennes samling af aforismer, »Lediga stunder» kallad, skrefs först 1680; stilen är då kort, kärnfull och frisk. Några år därefter har hon omredigerat den med Galdenblads biträde: re sultatet är långtrådigt och tillgjorda Kristinas akademi, som ännu lefver under namnet Gli Arcadi, upptog också mycket af hennes och sekreterarnes tid. Om detta lärda sällskap vore mycket att säga, som skulle intressera den svenska all mänheten, men utrymmet tillåter mig blott nämna, att när drottningen utdelade de ämnen, öfver hvilka de vittra herrarne skulle skrifva granna krior, så rörde de sig företrädesvis om kärleken.

Grefve d' Alibert hade endast att göra med socitetslifvet och dess nöjen; allvarligare ämnen fick han blott undantagsvis befatta sig med. Matematikern Quartarono och kemikern Bandiera voro mycket viktigare personer, i hvilkas arbeten Kristina personligen deltog med det allra lifligaste intresse: den förste var nämligen astrolog och den senare guldmakare. Visserligen skref hon: »Man måste känna tillräckligt medicin och astrologi för att ej låta lura sig af läkare och astrologer»,

men det betydde icke, att hon ej trodde på svartkonstens makt. Ända till sin död fortsatte hon sina experiment, som slukade högst betydliga summor. I Rom fortlefva ännu minnen och sägner om

drottning kristina. kopparstick af pietro

dell' aquila 1675.

hennes guldmakeri, hvilka väl äro värda att bevaras, men därom törs jag ej berätta nu, liksom jag äfven måste förbigå hvad som rör hennes förhållande till vetenskap och konst, hennes arkeologiska

Källa: Project Runeberg ·