Sida 61
Drottning Kristinas sista dagar. Af C. Bildt. Med 4 bilder (Fortsättning och slut)
DROTTNING KRISTINAS SISTA DAGAR.
6 I
Bedrägeriet blef dock snart upptäckt. Beställsamma tungor underrättade drottningen, att Vaini befann sig lifs lefvande i Subiaco. Man hade således drifvit gäck med henne — var det väl möjligt? Merola, som kallades till räfst, nekade i början, men af hans intrasslade svar begrep Kristina sanningen. I vredesmod reste hon sig upp från stolen, gick hastigt några steg fram med sträckta händer och utspärrade fingrar, liksom för att gripa Merola i strupen — och föll afsvimnad till golfvet. — Detta skedde clen 14 april 1689.
Om den sista sjukdomen, som nu följde, är föga bekant. Att, såsom stundom sagts, Mo-naldeschis minne skulle ha förbittrat Kristinas sista stunder, är antagligen en dikt. Åtminstone finnes därom ingen trovärdig anteckning. Det hade för öfrigt icke öfverensstämt med Kris]tinas karakter. Hon betraktade ständigt den olycklige stallmästarens död som verkställandet af en rättmätig dom, alldeles s-om hon skulle ha gjort med Vainis. Troligen var hon mesta tiden sanslös, eftersom inga ord af henne bevarats från dessa dagar. Hennes biktfader, karmelitermunken Slavata, var hos henne till det sista, talande, heter det, till henne på latin, franska och tyska. Svenska skulle ej höras vid hennes dödsläger. Kristina mottog sakramenten och påfvens välsignelse med lugn och svarade ordentligt på bönerna i de döendes officium. Kanske kände hon, såsom vår snillrike skald sjungit:
»Det bör ej kännas tungt att vandra sen lycka, makt och ära gått förut. Du är så arm, Kristina Alexandra, då skådespelet lider mot sitt slut.»
Klockan sex på morgonen den 19
rummet där kristina dog. teckning efter nuvarande tillståndet af s. kristenson.
april 1689 lyfte hon den vänstra handen till halsen och utandades helt stilla sin sista suck. Azzolini hade, ehuru själf långt ifrån frisk, vakat dag och natt vid hennes bädd. Hans trohet är det försonande ljuset i mörkret af tomhet, flärd och brott kring den döende drottningen från främmande land. Hur ängsligt skall ej det bristande ögat hafva hvilat på hans rödkantade röck! Där klappade dock ett hjärta, som sörjde henne.
Rummet, där Kristina dog, ligger mot söder i palatsets första våning näst intill sydvästra hörnrummet. Två kolonner med förgyllda korintiska kapitäl dela det i två, hvardera hälften täckt af ett särskildt hvalf, prydt med fresker, i hvilka Zuccaris pensel framställt bibliska scener, omgifna af medaljonger med helgon och madonnan samt af grotesker med lekande nymfer och tritoner. Det är ej ovanligt stort (9 m. x 5,40 m.) men soligt och gladt och hade på Kristinas tid en härlig utsikt. Nu användes det för galleria Cor-sinis tafvelsamling och är fullt af por-
Källa: Project Runeberg ·
