Sida 178
Capriminnen. Af Anshelm Schultzberg. Med 13 bilder
164
ANSHELM SCHULTZBERG.
LANDTGÅRD. TECKNING AF LOTTEN RÖNQVIST,
Vegetationen har, härifrån sedd, en torr och bränd färg. Oliverna, som sprita upp ur stenrösen, äro glesa och småväxta. Mest i sitt »esse» är cactusen, som, med sina stora, härs och tvärs utväxande, runda, tjocka, taggiga blad, här når manshöjd ett par gånger om.
Af boningar ser man föga; Capristaden är gömd nedom högslättens sluttning. Innan vi lämna tempeltrappan, upplyser oss eremiten, att ön har bortåt 5,000 invånare. Dessa lefva på fiske och trädgårdsodling. Fisket ger mest bläckfisk och sardin; och trädgårdarne hugna med de läckraste apelsiner, citroner, fikon (tag ett af dessa gröna fikon en morgon från ett träd, som står i skugga, och du skall känna en frisk, svalkande sötma, som i läskande smak täflar med de bästa drycker). När apelsinernas tid är förbi, komma dessa saftiga nespoli, stora som mindre äpplen med tunna skal och en sötsyrlig saft. Efter nespoli komma de större och bruna fikonen, så de gröna, mindre. Därpå blir det druf-vornas tid, och snart är man åter inne på apelsinerna, andra skörden. Här är det frukt, härlig frukt, hela året om. •— Vidare få vi veta, att resande från hela världen dragas till detta lilla Capri. Det beräknas, att bortåt 30,000 främlingar
hvarje år tillbringa någon tid på ön — och detta är en icke obetydlig inkomstkälla för befolkningen.
Men detta förhållande orsakar också, att det är nästan omöjligt att få af det eldiga, starka Capri-vinet utom öns område. De många Caprihotellen, bortåt 12 å 15, äro nästan ständigt upptagna af resande; där begäres Capri rosso — Capri bianco! —-Resande inrätta eget hushåll i så godt som hvarje välhållen gård. Och folket vill ej veta af annat vin. Men vinproduktionen är icke så stor, att den förmår fylla stort mer än dessa behof, hvarför det Caprivin, som man ser litet här och hvar i staniolprydda buteljer med granna etiketter, nog är fritt från all beröring med Capri.
Då vi nu i längtan efter nya öfverraskningar hos detta naturens paradis tveka om hvilken stig vi skola slå in på, är det någon som nämner Arco Natu-rale. Stigen dit går där förbi den antika fyrruinen. Den slingrar ut vid branterna där söderut. Ar det icke lodräta stup vi passera, så är det ibland en backe på hundrade meters höjd i 45, ibland 60 graders vinkel mot hafvet därnere. Den som vågar ge sig ut på den get-ryggliknande åsen till Punta Chiavica möter strax en öfverraskning, som etsar sig fast i minnet.
Den smala bergåsen, af en spångs bredd, har fört oss ut till en klipptopp, med en några meter vid platå — och där rundtom stupande branter, ombru-sade af ultramarinblått vatten. Om vi blicka tillbaka mot Lo Capo, se vi alla de lodräta stupen vid trakten af Salto di Tiberio, fyrens lämningar och längre bort, mot luften, Villa Tiberio och Templet. Allt en imponerande storslagenhet
Källa: Project Runeberg ·
