Sida 173
En sjösmäll. Af Erik Hedberg. Med 5 bilder af författaren
EN SJÖSMÄLL.
1 59
äf. Vi fundra', hva' hä va' mä' sjösmäll'n, som int' ville ta eld, å' så kom vi om-sams om, att tändtrå'n had' klicka.
\ Når vi då tyckte, att vi int'
had' nå' vidare te' vänta på, så börja' vi på å' knalla oss hemåt te'bakars. Jussom vi satt' oss i gång, så feck vi si en karl gåendes, som had' metdon. Vi va' känd mä n bå' två, för hä va' en gammal gubbe, som aldri' gjord' nå' anna' änhölls mä'dä här fiske'. Ensam geck han jämnt, för han tyckte hä vardt tystare å' mindre språk på dä' vise'. Dåm kalla'n för Gädd-Jan, bare för dä', att han had' en ovanlin fallenhet te' å' ta' mört å' aborr' på vintermete. Vi hälsa' å' språka' lite' mä'n fö'ståss å' tala' om för'n, att han skull' slippa slå sönder bätlåse' för oss en här gången, sa' vi, för hä had' vi gjort själf en här gången, sa' vi. Gubbfan tacka' oss för be-sväre', å' så geck vi. Vi had' fäll gått en 8, io bösshåll å geck rikti't tysta å fundersamma å' tänkte inte på nå'n ting, då hä på en enda gäng vardt en smäll å' en duns å' en rusking på hele jolen, så vi vardt te' fara om hvarann' en tre, fyra alnar ofvanom backen som tättingar precis. — Når hä vardt lugnt igen, så låg vi på hvar sin sida om vägen. Så
fort vi had' kommi' under fund om, att vi inte va' dö'a, så lyfte Lasse på hufvu' å' tala' om, att sjösmäll'n ändå int' had' klicka'. Vi la' i väg te' bakers te' sjön, men når vi titta' fram bakom en där storsten, som vi had lega' bakom för en stund se'n, så feck vi si nå't rikti't fult. Helaste sjön va' jussom bort-trolla' å' där sjön had' vuri', såg hä bare ut som ett enda stort svart grufhål. Dä' enda som en kun' vara människa te' let' opp ätter Gryttjärn, så var hä nå'ra trasiga gäddslinger, som sått oppsmeta' här å' hvar på tallarne ikring. Hä va' rikti't fult te' si, hur hä såg ut.
Vi vardt rikti't konstiga åf'et bå' Lasse å' ja', å' troli't ä', att hä va' nå' sattyg, når hä kun' ge säg te' å bli en töcken oskapli't sträng sjösmäll. Eller också så var hä nå'n ovanlin dymanit.
Ett är ätteråt flytta' ja' te' Jämtlan' å' där stanna' ja' i sju år. Se'n for ja' te' Dalarne å' där va' ja' i fjorton år, te'ss ja' flytta' hit hem te'bakars te' Gestriklan' å' hä blir nu te' Olsmess jämt trettitre år se'n.
I fjol våras skull' ja' en måron gå ner te' sme'an på skifte'. Jussom ja' var på själfva kammarbacken feck ja' si en oknu gubbe, som kom gåendes oppifrån
Källa: Project Runeberg ·
