Sida 570
Teater. August Lindberg. Af Gustaf af Geijerstam
528
GUSTAF AF GEIJERSTAM.
gång på gång har man hört talas om, att denne man sökt sig väg hit för att i Stockholm i en eller annan form finna en fast plats för sig och sin verksamhet. Men städse har han vändt tillbaka till gamla valplatser, och att fästa Lindberg vid hufvudstaden har synts lika omöjligt som att våra teaterförhållanden öfver hufvud skulle kunna utveckla sig till det bättre. Är det tänkbart, att August Lindbergs förut omnämda egenskap: att taga sin konst på allvar — härvid utgjort det väsentliga hindret? Med blicken fäst på de senaste årens erfarenheter kan man vara frestad att tro på denna skeptiska förklaring.
På en gång rik och oberäknelig, gripande i sin konst och inspirerande sin omgifning, har August Lindberg gått sin väg för sig, och denna väg har varit af den art,
att den slutat med att respekteras äfven af forna motståndare. Ja, jag vågar påstå, att om man betraktar hans bana i dess helhet, har ingen inom vår nutida teater på det sättet lagt hela sin personlighet som insats i det arbete, som varit hans lifs eggelse, jubel och plåga. Ingen har häller gjort en större insats inom hela vår dramatiska konst. Och August Lindberg skulle hafva gjort nog, om han också ej uträttat mera än det, som ingen kan bestrida: att han nämligen på ett förut okändt sätt odlat och lyft hela den svenska landsortens smaknivå. Men han har gjort mera. Han har hållit den verkliga konsten — såväl den klassiska som den moderna — uppe utanför Stockholm under en period, då den legat nere i hufvudstaden.
Gustaf af Geijerstam.
august lindberg som gringoire.
Källa: Project Runeberg ·
