Ord och Bild: 1896

DROTTNING KRISTINAS SISTA DAGAR.

23

heter både från den lärda världen och från det politiska lifvet, åtminstone för hvad angick Sverige, Tyskland och Polen, och slutligen voro hennes samlingar en lockelse för alla, som sysselsatte sig med konst eller vetenskap.

Låtom oss följa besökaren till Kristinas residens Palazzo Riario på högra Tiberstranden mellan Porta S. Spirito och Porta Settimania vid Lungara'n. Så hette en lång gata, som förband förstaden Borgo, d. v. s. näjden kring Vatikanen och S. Peter, med Trastevere, den andra förstaden trans Tiberim. Sedan Urban VIII:s tid omslöts Lungara-trakten af den nya ringmuren men ansågs dock ligga utanför själfva staden och var fri från accisen, som i stället började upptagas vid de nämnda portarne, en omständighet, hvilken vi skola finna spela en roll i det följande. Midt emot Palazzo Riario låg Baldassare Peruzzi's mästerverk, det lilla slottet Farnesina, på ömse sidor voro obetydliga hus, där Kristinas lif-vakt och tjänstfolk bodde, bakom sträckte sig en härlig trädgård om ej mindre än 185,000 kv.-m. uppför sluttningen af Janiculus. Nu tillhör den staten, som i en vrå däraf inrättat vrångbilden af en botanisk trädgård och hyr ut resten till vigner och kålland, men på Kristinas tid var den smakfullt anlagd och ypperligt underhållen med tre långa täckta gångar af järnek och lager från palatsets gård ända upp till krönet af kullen, med rika springbrunnar, skuggiga löfsalar och den härligaste utsikt öfver Rom. Själfva palatset var uppfördt omkring 1477 af Sixtus IV:s son Girolamo Riario i ungrenässansens enkla majestätiska stil, efter ritning, säges det, af själfve Bramante. Det hade upplefvat blodiga scener under Riariernas tid, och i källaren lågo ännu kvar dödskallar och högar af människoben. Sedan 1587 var det förhyrdt af slägten Sforza, tills Kristina 1662 köpte

palazzo riario (nu corsini).

Kristinas residens i Rom, fasaden ät gatan.

Efter träsnitt från 1633,

besittningsrätten därtill för sin lifstid. Clemens XII inköpte det sedermera 1732 för sin brorson kardinal Corsini och lät utvidga det af Fuga, som tillade en ny flygel och gaf det den nuvarande stillösa granna fasaden. Det behåller ännu namnet Corsini men tillhör sedan 1884 staten, som där inlogerat vetenskapsakademien dei Lincei, ett tafvelgalleri, ett bibliotek m. m. På Kristinas tid var palatset föga mer än hälften så stort som nu, men det var i alla fall fullt tillräckligt för hennes behof. Hon kunde där gifva konserter med 150 musikanter på estraden och hela Roms societet såsom åhörare, och utom det egentliga hofvet hade flere af hennes artister och andra skydds-Ungar där sin bostad. Vi gifva här (sid. 23, 24) teckningar af palatset efter de enda kända afbildningar, som bevarats, ett träsnitt af fasaden åt Lungaran och en vy af trädgårdsfasaden på ett panorama öfver Rom, båda frän 1600-talet, samt bifoga för jämförelses skull äfven en bild af det nuvarande palatset. — Palazzo Riario var Kristinas fjärde bostad i Rom: hon hade förut bott i Vatikanen (tre dagar), i Palazzo Farnese och i kardinal Mazarins palats vid Quattro Fontane.

Utanför palatset och i själfva porten hölls vakt af drottningens garde, de s. k.