Ord och Bild: 1896

178

E. G. FOLCKER.

teckning ur »flora s feast» af walter crane.

lingen i dessa härliga kompositioner visar Cranes konst stor frändskap, och denna framträder ännu mera, om man jämför honom med Andrea Andreanis formsnitt efter samma original.

Det är också det gamla formsnittets teknik som Crane gjort till sin, de rena, fasta konturerna utan rundning i modelleringen och färgen, då den finnes, liggande i hela, obrutna planer.

Med dessa grunddrag för sin produktion gifna, har Crane dock ständigt gått framåt i sin konst. Det är intressant att följa honom från den första barnboken igenom hela serien af dessa i bjärta färger prålande häften, till de i cinquecentons art hållna målningarna, af hvilka den ungdomligt tjusande »Amor vincit omnia» är det bästa exemplet; till de otaliga bilderna i svart och hvitt för Grimms sagor och andra berättelser; till de tjusande blomsterbilderna i »Floras feast» och »Queen summer» eller till de fantastiska skepnaderna i »The sirens three» och »Fairy Queen».

»Floras feast» är en sommarens historia, där markens alla blommor föras förbi våra ögon såsom i en procession. Hvarje blomma är personifierad i mänskliga gestalter, klädda i blommans egen dräkt och i åtbörder och rörelser gifvande uttryck åt dess karakteristiska egendomligheter. Snödropparne under gestalten af hjälmprydda gossar, beväpnade med örtens svärdliknande blad, trotsa vinterns välde; hvitsip-pan i sin flikiga bladskrud böjer sin bleka blomkrona för de skarpa vårvindarne, hagtornet kommer som en stolt riddare i harnesk med de hvita blommorna som hjälmbuske, och efter följer tulpanen med sitt flammande banér. Tusenskönan dansar i sin enkla skrud på gräsets matta, och liljekonvaljerna i gröna mantlar böja blygsamt sina klock-behängda stänglar, den stolta pionen uppträder som en patricier i praktfull dräkt och med den röda blomman som hatt, och liljornas två vestaliska gestalter bära med värdighet sina hvita mantlar, vallmon i röd uniform begagnar sitt fröhus som trumma, och så vidare genom hela raden af sommarens blommor.

»Queen summer» skildrar rosens och liljans torneringskamp i alla dess växlande facer, och här äro dessa två blommor som motiv begagnade i mångfaldiga variationer och med en beundransvärd fyndighet, återkommande i de kämpande riddarnes, de sköna åskådarinnornas gestalter hela skildringen igenom.

Både i uppfattning och utföringssätt är det ett jämt framåtgående inom denna hart när otroliga produktion; och väl märkes, att ett människolif ligger emellan ynglingens glada bilder till barnkammarrimmen och den nu femtioårige mannens djuptänkta tolkningar af Spensers stora filosofem.

Likasom flere af Englands samtida konstnärer är Crane äfven teoretiker, han har ofta i föreläsningar och afhandlingar utvecklat sina åsikter i frågor inom hans ämne. Främst ligger honom om hjärtat denna tanke på »konstens enhet», som länge utgjort föremålet för allvarliga sträfvanden just af dem, hvilka tillhöra den prærafae-