Tillbaka Read Runeberg

Ord och Bild: 1896

Originalsida 47
Originalsida 47
Originalsida 46
Originalsida 47
46–47

Sida 47

Teatrar. Eleonora Duse. Af Helena Nyblom

ELEONORA DUSE.

47

Duse skapar den mest förtjusande uppenbarelse af Goldoni's Mirandolina. Hon framstår icke som en vanlig, kokett subrett, som kurtiserar herrarne för att få presenter, utan bon visar sig som den själfständiga, käcka, förtjusande kvinna, som i ungdomligt öfvermod ser djupt ned på de stackars karlarne, som krypa för henne, och som alla äro henne fullkomligt likgiltiga, och hon behandlar narrar som narrar.

Liksom Bellman af Ulla Winblad gjorde en

olympisk gratie, så gör Duse af Goldonis värdshusflicka en företeelse, som gläder och uppfriskar genom sin fina skälmaktighet och sin bedårande öfverlägsenhet. Men utom all denna sanning, enkelhet och nobless, som Duse besitter, har hon dessutom en egenskap, som särskildt bidrager till de stora segrar hon vinner.

Hon är allt igenom en modern ande, och i högsta grad uttrycket för våra moderna känslor, vår kraft och svaghet. Hennes väsens innersta tyckes vara smärta. Hon älskar smärtan och framställer den skön och gripande. Det nervösa, oroliga sökandet, denna hunger

och törst efter lycka i en trånande, oharmonisk själ, och den bittra känslan af att lyckan icke finns på jorden, detta tyckes mig vara kärnpunkten och det inspirerande i Duses konst. Hennes konst är icke en tolk för »lifsglädjen», utan för lifvets smärta och missräkningar, och jag föreställer mig, att hon skall vara en mera vältalig tolk för våra moderna författares framställning af sökande, brustna och förtviflade människor, än af Shaksperes kraftiga, lifs-friska kvinnoskapelser. Utan tvifvel skall en

fantasi och en begåfning som Eleonora Duses kunna sätta sig in i alla mänskliga känslor, men säkert ligger hennes största sympati för det sökande, det lidande och förtviflade.

Hela vår samtids skrik efter hjälp, efter något, som kan lyckliggöra, får uttryck i hennes konst, och alla känna en återklang däraf och tillropa henne:

»Ja, just så! Så lida vi, så längta vi, så försmäkta vi! Du, sköna, nobla, sanna människa har sagt oss det på det enklaste sätt!» * *

eleonora duse. skiss af ilja jefimovitsch repin.

Källa: Project Runeberg ·