Ord och Bild: 1896

helsingfors i sina monument. 25 i

NIKOLAIKYRKAN.

Strax bredvid hvälfver Universitetsbiblioteket sitt afplattade kupoltak öfver en allvarlig byggnad, icke olik en kolossal mausolé på afstånd. I Helsingfors' ljusa och glada profil gör kupolen ett plötsligt dystert och tungt intryck med sin allvarliga och blyfärgade massa. I skarp motsats därtill, ehuru afståndet mellan dem är långt, springa södra brandtornets moderna och djärfva linier i höjden, och dess högröda tegel lysa så gladt och uppfriskande som ett leende barnansikte.

Längst till vänster, när man styr in i hamnen, tronar Observatoriet på Ulrikas-borgsbärgens krön och försöker göra Ni-kolaikyrkan dess dominerande ställning stridig. Men dess massa är allt för liten, och fast dess läge är upphöjdt öfver stadens nivå som ett vetenskapens Sans-Souci anstår — hvilket slott det för öfrigt kan göra små anspråk att likna — så komma dock Nikolaikyrkans gyllene äpple och kors himmelen långt närmare. I stället har observatoriet lyckats förträffligt i att utbyta det gamla svenska originalnamnet Ulrikasborgsbärgen mot det intetsägande ohistoriska Observatoriebärgen . . .

Till det monumentala Helsingfors lade seklets förra hälft, utom sköldborgen och

flera universitetet tillhöriga byggnader, yttermera det kejserliga slottet, gardeskasernen och generalguvernörens palats.

Kejserliga slottet är ett litet anspråkslöst hus och för öfrigt ett särdeles betecknande monument för det demokratiska Finland. »Slottet» har ingen annan ståt än sitt namn. En turist kan taga det för ett privathotell. Finland har erbjudit sig att resa ett präktigare palats åt sin storfurste, men han har välvilligt och älskvärdt afböjt anbudet. Det enkla stenhuset har glömt sig kvar i raden af privatbyggnader vid stadens förnämsta gata, bland hvilka det är numro ett både till ordningsföljd och läge, och det erbjuder tillika den bästa utsikten öfver hamnen, hafvet och Sveaborg. Också

KEJSAR ALEXANDER II:S STATY.